Extremiteter

Hästens extremiteter är fram- respektive bakben och bedöms främst med hänsyn till grovlek, korrekthet, längder, vinklar, benaxlar och rörelsemönster/funktionalitet. Extremiteterna påverkas av hästens ras och ålder. För att få en riktig uppfattning om extremiteterna måste hästens ställas upp och visas korrekt. Benen granskas både från sidan och bakifrån/framifrån och i rörelse. Extremiteternas korrekthet används ofta som en markör för hästens hållbarhet. Det finns också vetenskapligt belagda samband mellan vissa avvikelser i extremiteterna och hästars hållbarhet. Framben Frambenet börjar anatomiskt med bogen och innefattar sedan överarm, armbåge, underarm, framknä, framskena, framkota och framhov. Frambenet ledar inte mot ryggraden och bålen utan fäster endast med hjälp av muskler och senor. Bog och överarm ingår dock vid exteriörbedömning i bedömningsgruppen huvud, hals och bål. Bakben Bakbenet börjar anatomisk med bäckenet som har en ledyta, sakroiliakaleden, mot ryggraden. Bakbenet innefattar sedan även lår, knä, skank, has, bakskena, bakkota och hov. I exteriörbedömning ingår bäcken och lår i bedömningen av bålen medan benet från skanken och nedåt ingår i bedömningen av hästens extremiteter. Benens bedömningsgrupper: Framben - Underarm - Framknä/karpalled - Skenben - Kota - Hov - Benaxel Bakben - Skank - Has - Skenben - Kota - Hov - Benaxel Både fram- och bakben bedöms även i rörelse med avseende på korrekthet och rörelsemönster. Framben Underarm Underarmarna bedöms genom längd och form och beskrivs både från sidan och framifrån. Hästens underarm påverkas både i tjocklek och i bredd av muskulaturen. Framknä/karpalled Framknäna bedöms avseende storlek och form och beskrivs både från sidan och framifrån. Hos vissa raser mäts framknäets omfån för att ge en uppfattning om ledens storlek. Framknäet beskrivs oftast i termer som stort, omarkerat/litet, tryckt, sabelbent, hänger i knäna och bockbent. Tryck respektive hänger i knäna är lindriga former av sabelbent och bockbent. Skenben Skenbenen bedöms med hänsyn till längd, bredd, och form och beskrivs från sidan. Skenornas bredd och grovlek, knipt under knä och längd bedöms från sidan medan inskeningen, det vill säga benaxlarna bedöms framifrån. På flera raser mäts skenbenens omfång eller bredd för att ge ett mått på skenornas grovlek. Skenbenens längd och grovlek skiljer mellan olika raser och i avelsmålen för dessa. Fullblodshästar har ofta långa och smala skenor medan flera kallblodsraser har korta breda skenor. Kota Kotorna bedöms med avseende på längd och lutning och beskrivs bäst från sidan. Kotornas längd är sträckan från kotled till hovled. Långa kotor ger oftast ett mer sviktande steg och större genomtramp. Kotorna påverkas av hästens ålder och ras. Äldre hästar får ofta ett ökat genomtramp medan unga hästar i kraftig tillväxtfas kan ha upprätade, stela och stumma kotor. Långa och korta kotor varierar mellan raserna. Hov Hovarna bedöms avseende storlek, form och kvalitet, hovformen bedöms både ovanifrån och underifrån. Det är relativt ovanligt att man i samband med exteriörbedömning lyfter hovarna och bedömer dess form underifrån, även om det ger en mycket bra uppfattning om hovform och hovens belastning. Hovformen varierar något mellan olika raser. Inom vissa raser är trakttrånga små hovar vanligare, även om de inte är önskvärda, medan stora vida hovar är vanligare i andra raser. Hovformen påverkas av belastningsförhållanden. En hov som belastas mycket blir större och tvärt om. Asymmetriska hovar kan därför vara ett tecken på ojämn belastning. Foderomställningar och sjukdomar kan även påverka hovformen. Benaxel Hästens benaxlar fram bedöms med avseende på riktning, vinkling och rotation. Benaxeln är en tänkt mittlinje i benet uppifrån och ned som från kotledsplanet och nedåt kallas tåaxel. Bedömning sker lättast rakt framifrån även om besiktning rakt bakifrån kan ge kompletterande information. Hästens benaxlar fram påverkar ofta även rörelsemönstret som beskrivits tidigare under avsnittet exteriöra benämningar, mått och ledvinklar. För att säkert bedöma benaxlarna måste därför även hästen besiktigas i rörelse på rak linje. Bakben Skank Hästens skank bedöms med avseende på längd, bredd, lutning och tjocklek. Längden och lutningen bedöms från sidan medan tjocklek bedöms både från sidan och bakifrån. Hästens ålder och muskulatur påverkar skankens form. Has Hästens hasar bedöms med avseende på vinkel och form (storlek/grovlek/torrhet). Hasarna bedöms oftast från sidan även om bedömning bakifrån och framifrån kan ge kompletterande information. Vid bedömning av hasens vinkel måste hästens skena vara lodrätt placerad för att en korrekt bedömning ska kunna göras. Hasens form påverkas även av ras och eventuella tillväxtrubbningar. Skenben Skenbenen bedöms på bakbenen på samma sätt som på frambenen med avseende på längd, bredd och form (bredd, grovlek). Endast inskeningen under has respektive framknä skiljer. Skenorna beskrivs på bakbenen i huvudsak från sidan. Skenornas bredd mäts aldrig på bakben till skillnad mot på frambenen. Kota Kotorna bedöms på samma sätt på bakbenen som på frambenen det vill säga med avseende på längd och lutning. Kotornas lutning är normalt brantare bak än fram och brytningar i kotledsvinklarna är mer ovanligt bak. Hov Hovarna bedöms på samma sätt på bakbenen som på frambenen. Vanligtvis är bakhovarna något mindre och brantare än framhovarna, vilket är en naturlig följd av att hästar har en större belastning på frambenen. Benaxel Hästens benaxlar bak bedöms liksom fram med avseende på riktning, vinkling och rotation. För markvid, marktrång, tåtrång och tåvid liksom bruten tåaxel gäller samma som för frambenen. Hästens benaxlar bak bedöms lättast rakt bakifrån även om besiktning rakt framifrån kan ge kompletterande information. Avvikelser i benaxlarna fram bedöms som allvarligare än avvikelser bak som även är mer ovanligt. Hästens ålder påverkar hasen något då hastrånghet är vanligare hos unga och växande hästar som inte ännu har breddat sin bål.

Tillbaka till:Exteriörbedömning av häst > Bedömningsgrupper