Huvud, hals och bål

Huvudet Hästens huvud bedöms med avseende på storlek och form. Huvudets utseende är påverkat av ras och kön. För vissa raser är just huvudets utseende av mycket stor betydelse och mycket viktigt om hästen skall vara rastypisk. Nosrygg, ganascher, ögon, öron och näsborrarnas form, pannans bredd och huvudets längd är exempel på enskilda detaljer som normalt ingår i bedömningen av huvudformen. Huvudets uttryck speglar också hästens sinnesstämning och är en viktig del i hästens kroppsspråk. I beskrivningen av huvudet bör värderande uttryck undvikas. Halsen Hästens hals bedöms med hänsyn till längd, form, resning och ansättning. Halsens utseende är förutom individuell variation påverkat av ras, kön, ålder och hull. Längd och form på halsen bidrar till det totala intryck hästen ger. - Längd - Ansättning - Form/resning Längd Halsens längd utgörs av sträckan mellan bogen och nacken. Längden på halsen relateras till bålens övriga längd. En till måttet kort hals på en lång häst kan vara en lång hals på en kort häst. Grovleken på halsen kan ge ett något förvillande intryck av halsens längd, en grov hals ger ofta ett kortare intryck och en smal hals ger ett längre intryck. Därför är det viktigt att ta hänsyn till grovleken för att få en rättvis bedömning av halsens längd. Ansättning Halsens ansättning avgörs av dess fästpunkter mot bogen respektive nacken/huvudet. Halsens ansättning påverkas av bogens utformning, hästens kön och ras. Det är vanligare med en lågt ansatt hals när bogen är brant, hingstar har oftare en bred halsansättning och en bred ansättning är vanlig hos flera kallblodsraser. Ansättningen påverkar också halsens form. Det är viktigt att inte glömma halsens ansättning mot nacken. Samband: En lågt ansatt hals är ofta korrelerat till en underhals, tydliga muskler syns på halsens undersida. Form/resning Formen på halsen påverkas i hög grad av dess ansättning. Halsens form speglar hur hästen naturligt bär sitt huvud och hals och signalerar hur den önskar hålla eller håller huvud och hals i arbete. Arbete och utbildning kan ändra halsens muskulatur så att dess form påverkas. Halsens form påverkas av hästens hull, ras och kön. En fet häst får ofta en bred, tjock hals medan en tunn häst får en smal rak hals. En fet häst kan till och med få en stor och vulstig mankam, späckkam. Halsens form är i hög grad påverkat av hästens kön. Ett sto har oftast en rakare och smalare hals än en hingst, som normalt har en bredare och mer välvd hals. Halsens form är av större betydelse för hästraser som skall ridas och köras än för de raser där prestationerna mäts i hur fort de springer. Exempel är det engelska fullblodet där en lågt ansatt hals inte är ovanligt. Hästens temperament och sinnesstämning påverkar i hög grad hur hästen håller sin hals, resningen. Halsens hållning är en viktig signal i hästens kroppsspråk. Manken Manken bedöms med avseende på längd och höjd. Mankens utformning är påverkad av hästens ålder, ras och hull. Manken hos föl är sällan välutvecklad men framträder ofta mer med ökad ålder. Mankens form varierar mellan hästraser. Fullblod har nästan alltid en mycket välutvecklad manke, medan det är tvärt om hos vissa kallblods- och ponnyraser. Även hästens hull påverkar hur framträdande manken är. Hos en tjock häst syns manken mindre medan den är mer framträdande på en tunn häst. Uttrycket markerad manke används ofta, det är en manke som framträder tydligt både när det gäller längd och höjd. Mankens form är viktig för selen och sadelns läge. En häst med en svagt utvecklad manke har oftast också svårt att få sadel och sele att ligga stadigt på plats. En väl utvecklad manke är önskvärt för kapplöpningshästar då det anses påverka tävlingsprestationerna positivt. Mankens bedömningsgrupper: - Längd - Höjd Längd Mankens längd avgörs av hur långt den sträcker sig över bålen. En lång manke gör att sadel och sele hamnar längre bak på hästens bål medan en kort manke gör att de hamnar långt fram mot bogarna. Höjd Mankens höjd avgörs av avståndet från ryggens lägsta punkt till mankens högsta punkt. Höjden över manken används som mått på hästarnas storlek då det är en punkt på hästen som är förhållandevis opåverkad av hästens position, temperament mm. Mankens storlek i höjdled påverkar följaktligen även hästens mankhöjd. Mankhöjden mäts vanligen med mätkäpp men även bandmått kan användas. Mankens höjd påverkar även hästens bröstomfång/djup. Bog Bogen bedöms med avseende på längd och lutning. Bogens konturer kan vara svåra att definiera, speciellt om hästen är i högt hull. Ibland kan domaren behöva känna efter var bogens avgränsningar faktiskt är. Bogens längd och lutning påverkar en rad faktorer som hästens djup, halsens ansättning, sadeln och selens placering och hästens rörelser. Bogens bedömningsgrupper: - Längd - Lutning - Längd Bogens längd uttrycks ofta i form av djup då långa bogar resulterar ett ökat djup hos hästen. Bogens längd utgörs av sträckan mellan bogbladets övre kant till bogleden. Ett stort djup är önskvärt framförallt hos hästraser som används i kapplöpningssammanhang. - Lutning Bogens lutning avgörs av bogbladets lodräta vinkel. En stupande bog har en stor vinkel mot lodlinjen och en stor bogvinkel mellan bogblad och överarm. En liggande bog har ett mer horisontellt läge och även en mindre vinkel mot lodlinjen. Bogens lutning påverkar överarmens placering och hästens sätt att röra frambenen. En liggande bog resulterar oftast i ett friare rörelsemönster hos hästens framben. Raser som används för ridändamål har därför oftast en liggande bog som avelsmål. För raser som skall dra tunga lass kan en mer stupande bog vara mer ändamålsenligt då den resulterar i en bättre placering av selen när hästen drar. Bringa Bringan bedöms med hänsyn till bredd och form. Bringans utseende är förutom individuell variation påverkat av hästens ålder och ras. Bringans bredd ökar vanligen med åldern hos den växande hästen. Unga hästar har oftast en smalare bringa och därmed en smalare bål och tätare rörelser än vad de får som färdigvuxna hästar. Bringans bedömningsgrupper: - Bredd - Form Bredd En bred bringa är önskvärt hos många kallblodsraser där dragförmågan är viktig. Bringans bredd påverkar selens

Tillbaka till:Exteriörbedömning av häst > Bedömningsgrupper