Hästpremiering med bidrag av statsmedel började i Sverige 1874 och pågick oavbrutet ända fram till den tidpunkt då staten "kastade ut" hästarna och lät hästnäringen själv ta hand om "hästfrågorna" (året var 1985).
2024 firar vi alltså 150 år av framgångsrikt avelsarbete i Sverige.
#FridayFact - 150 år av svenskt avelsarbete
Med anledning av jubileumsåret 2024: 150 år av svenskt avelsarbete sedan starten år 1874, kommer vi att på fredagar under hashtaggen #FridayFact dela med oss av fakta och information om hästpremieringarna, från början till nutid.
Vem var C.G. Wrangel, som citeras i bilden? Och varför var han då viktig för hästnäringen och är så än idag? Hur kom det sig att ett behov av statligt ledda hästpremieringar uppkom? Vem hade ansvaret för dessa och hur gick det till? Vilka förändringar skedde under åren och varför?
Häng med på bakgrunden och historierna om det som ligger till grund för vårt avelsvärderingssystem idag, i #FridayFact hos oss på Svenska Hästavelsförbundet.
Det första premieringssystemet utformades 1874 under Oscar den II:s regering. Det du ser på bilden är Svensk Författningssamling Nr 13; ett reglemente för prisbelönande av hästar som fastställdes genom kungl. kungörelse i februari 1874. Prisbelöningarna tillkom för att främja utvecklingen av den enskilda hästaveln i landet. Visste du att det beslutades att avsätta 35 000 kronor till prisbelönande av hästar med bidrag från statsmedel år 1874? Vad motsvarar det för pengar idag? Och fick alla hästar lika mycket?
Utdrag ur 1874 års reglemente för prisbelöning av hästar:
”… Att sedan Vi som ansett den enskilda hingsthållningen, hästaveln och hästuppfödningen kraftigast uppmuntras och befordras genom prisbelöningar, i nådigt brev den 1 november 1872 förordnat, ej mindre att ett i möjligaste måtto omfattande system för utdelande av dylika belöningar skulle, så snart ske kunde, införas med syftemål att dels för den enskilde underlätta anskaffandet och underhållandet av goda avelsdjur, dels för allmänheten utmärka de prisbelönade hästarna såsom framstående och lämplige att till avel användas, dels och slutligen antyda, att de hästar, för vilka någon belöning icke utdelas, är till avel mindre tjänlige än de prisbelönade…”
I reglementet är beslutat att avsätta 35 000 kronor för utdelande av prisbelöningar. I dagens penningvärde motsvarar det omkring 2 miljoner kronor. Prisbelöningarna fastställda i 1874 års reglemente varierade från fyra kronor för unghäst som tilldelats skådepenning till hingst av arabiskt eller engelskt fullblod som tilldelades 200 kr. Stuteriöverstyrelsen hade ansvaret att fördela det för ändamålet beviljade statsanslaget på 35 000 kronor. Men vilka var Stuteriöverstyrelsen?
Mer historik kommer nästa fredag i #FridayFact på Svenska Hästavelsförbundets Facebook-sida. Håll utkik!
“Av alla de åtgärder, som vidtagits för att höja den svenska hästkulturens standard, har dock ingen haft en så genomgripande och välsignelserik inverkan som den under Oscar II:s regering införda premieringen. Den bildar så att säga den första säkra, inga systemombyten underkastade grundvalen för den på hästavelns förbättrade riktade arbete, som åstadkommits här i landet.” Citat av C.G. Wrangel, som levde och verkade under den tid som det statligt styrda premieringssystemet infördes i Sverige, för 150 år sedan.
C.G. Wrangel, närmare bestämt Greve Carl Gustav Wrangel (1839-1908) var en svensk militär, hippolog och författare. Han anses vara den störste hippologen på sin tid, han startade "Allmänna Nordiska Hästskötarskolan" och har genom sina många litterära verk förmedlat kunskap och förespråkat milda metoder. Han skrev informationsskrifter, gav ut tidningar och skrev inte minst "Handbok för hästvänner" där första upplagan utkom 1887, där han delar med sig av sin gedigna erfarenhet inom allt som rör hästen. Mycket av den hästkunskap som böckerna och skrifterna innehåller är lika aktuell än idag och skapar en bra bild över historien för olika hästraser, avelslära, ytterlära - om hästens exteriör, rid- och körkonsten och mycket mer. Många kallar "Handbok för hästvänner" för ett mästerverk och hästkunskapens bibel - har du läst den?
När det första premieringssystemet utformades så fastställdes ett reglemente för prisbelönande av hästar 1874. Prisbelöningarna tillkom för att främja utvecklingen av den enskilda hästaveln i landet och därför delades landet in i olika distrikt för att kunna tillämpa detta. Hur såg distrikten ut och vad behövde distrikten förhålla sig till?
§ 1 Rikets indelning i distrikt
1. För tillämpning av prisbelöningssystemet indelas Riket i distrikt och varje sådant uti mindre
områden eller så kallade under-distrikt.
2. Varje hushållningssällskaps område utgör ett under-distrikt
§ 2 Distriktens antal och omfattning
1. Distrikten skola vara 6 till antalet, nämligen:
- 1:sta distriktet, omfattande Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Gotlands och Blekinge läns under-distrikt;
- 2:dra distriktet, omfattande Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Kronobergs och Jönköpings läns under-distrikt;
- 3:dje distriktet, omfattande Stockholms, Uppsalas, Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs, Örebros och Västmanlands läns under-distrikt;
- 4:de distriktet, omfattande Göteborgs, Älvsborgs läns norra, Älvsborgs läns södra och Värmlands läns under-distrikt;
- 5:te distriktet, omfattande Gävleborgs, Kopparbergs och Jämtlands läns under-distrikt;
- 6:te distriktet, omfattande Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns under-distrikt.
2. Inom varje under-distrikt, som lämnar bidrag till prisbelöningar, hållas årliga besiktningsmöten på de ställen, vilka Stuteri-överstyrelsen, efter det Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshavande blivit hörde, bestämmer.
3. Nämnde möten hållas under juli och första hälften av augusti månader på de tider, som uti den härnedan i §4 stadgade ordning närmare bestämmas; dock att i de båda skånska under-distrikten hingstuppvisningen sker i slutet av mars eller i början av april; varemot fölston och unghästar där uppvisas på samma tider, som inom de övriga distrikten.
4. Tider och ställen för dessa mötens hållande tillkännagivas senast en månad förut inom under-distriktet genom kungörelse av Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshavande.
5. Bedömandet av de hästar, vilka för tävlan om pris uppvisas, skall inom varje under-distrikt vara uppdraget åt en särskild nämnd.”
Även idag är landet indelat i distrikt. Dessutom bör det finnas i varje län en Länskommitté. Ledamöter till länskommittéen väljs av de föreningar som tecknat avtal med SH om att få delta på sommarpremieringarna: https://svehast.se/.../sommarpremiering/lanskommittelista/
Nuförtiden sträcker sig sommarpremieringssäsongen från juli till slutet av september. Datum och platser för årets sommarpremieringar hittar du här: https://svehast.se/bedomningar/sommarpremiering/
År 1874 började hästpremieringen med bidrag av statsmedel i Sverige. Den syftade till att åstadkomma goda och för olika trakter i landet lämpliga häststammar. Ledningen av hästpremieringen och statens hingstdepåer sköttes av Stuteriöverstyrelsen. De hade till uppdrag att följa hästavelns utveckling och leda landets hästväsen, så att försvarets, näringslivets och enskildas behov av hästar blev tillgodosett.
"Stuteriöverstyrelsen, som tillhör jordbruksdepartementet, skall följa hästavelns utveckling och handhava högsta ledningen av landets hästväsen, så att såväl lantförsvarets och näringarnas som enskildas behov av hästar blir tillgodosett. Stuteriöverstyrelsen skall i detta syfte stå i förbindelse med hushållningssällskapen, hästuppfödarna och remonteringsstyrelsen samt tillgång till gemensamma överläggningar högst 1 gång årligen sammankalla ordförandena i hästpremieringsnämnden och chefen för remonteringsstyrelsen. Under Stuteriöverstyrelsen höra statens hingstdepåer och ledningen av hästpremieringen." -Lantmännens Uppslagsbok
Stuteriöverstyrelsen inrättades redan år 1818 som centralorgan för landets hästavel. Stuteriöverstyrelsen hade då ansvaret för hästaveln genom högsta administrationen av rikets kungliga stuterier och lantbeskällarinrättningen bland annat. "Styrelsens ändamål angifves i instruktionen vara »att i en förenings- § 2. punkt verka sammanhållning i det hela och gifva kraft åt verkställigheten i det speciella af alla de anstalter, som å statens sida vidtagas till inhemska hästafvelns förkofran»."
Stuteriöverstyrelsens arbete övertogs av Lantbruksstyrelsen 1934.
Det var alltså Stuteriöverstyrelsen som hade ansvar för premieringen av hästar i landet, och landet var indelat i sex distrikt. Men hur såg premieringsnämndens sammansättning ut och vad hade ordförande för ansvar?
§ 3 Nämndens sammansättning
1. Nämnden består av tre sakkunnige män.
Ordförande i nämnden är den, som av Kongl. Maj:t för viss tid förordnas att utöva tillsyn och uppsikt över hästaveln i hela distriktet.
Av de tvenne ledamöterna varder den ena av Kongl. Maj:t likaledes för viss tid förordnad för hela distriktet, varemot den andre utses för under-distriktet av vederbörande hushållningssällskap.
Nämnden biträdes vid besiktningen av en veterinär, som av Kongl. Maj:ts Befallningshavande, på Ordförandens hemställan, därtill beordras.
§ 4 Nämndens åliggande m.m.
a) att utsätta dag och timma för besiktningsmötenas hållande på bestämda platser, samt att derå upprätta förteckningar, särskilt för varje under-distrikt;
b) att innan april månads utgång till Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshavande insända nämnda förteckningar med begäran om dessas offentliggörande och erhållande av Kongl. Maj:ts Befallningshavandes därom utfärdade kungörelse, ävensom att samma kungörelse måtte tillställas den ledamot i nämnden, som hushållningssällskapet utsett; börande dylika förteckningar för landskapet Skånes båda under-distrikt insändas före slutet av februari månad;
c) att, samtidigt med dessa förteckningars insändande, hos Kongl. Maj:ts Befallningshavande begära, det en veterinär måtte beordras att å de särskilda mötesplatserna biträda nämnden vid besiktningarna, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshavande ville meddela ordföranden uppgift ej mindre å den till varje mötesplats beordrade veterinär, än även å den ledamot, hushållningssällskapet för under-distriktet utsett;
d) att upprätta och vid samma tid låta tillställa den av Kongl. Maj:ts förordnande distriktsledamoten dylika förteckningar för hela distriktet;
e) att hos Stuteri-överstyrelsen rekvirera reseförskott för sig och för den av Kongl. Maj:ts tillförordnade ledamoten, ävensom nödigt antal skådepenningar till prisbelöning av unghästar;
f) att under besiktningsresorna medhava såväl hästmått som erforderliga besiktningsrullor och anmälningssedlar, vilka, på rekvisition, från Stuteri-överstyrelsen erhållas;
g) att tillhandahålla ovannämnde anmälningssedlar åt de hästuppvisare, som sådana åstunda.
Nämnden är ju ungefär lika sammansatt än idag, med ledamöter (minst två stycken exteriöra) och en veterinär för att vara beslutsmässig, åtminstone vid hingstpremieringarna. Vid behov tillkommer också bruksprovsdomare. Och numera kan förstås även kvinnor ingå i nämnden, inte endast ”sakkunnige män”
Skillnad nu mot då är att vi skilt på hingstar och ston, enligt detta reglemente bedömdes alla hästar i området på samma plats.
Idag den 8 mars är det internationella kvinnodagen som uppmärksammar flickor och kvinnors rättigheter över hela världen. Därför passar vi på att lyfta hur det har sett ut med kvinnor i hästnäringen och närmare bestämt kring hästpremieringarna?
Hästsport och brukandet av hästen i det militära och inom jordbruket ansågs från början vara för männen, de var de som red och använde hästen. Detta förändrades successivt, då kvinnorna fick börja rida och i början av 1900-talet fick kvinnorna även börja rida i vanliga sadlar, i stället för att bara rida iförd klänning, i damsadel. Kvinnor fick inte heller delta i OS förrän på 1950-talet (då i dressyr). Idag är hästsporten en jämlik sport, en av få sporter där kvinnor och män tävlar på lika villkor.
Vår första kvinnliga premieringsförrättare i Sverige var Madeleine Beckman, som år 1981 blev förordnad av Lantbruksstyrelsen som premieringsförrättare. År 1987 blev Madeleine även den första kvinnan att vara ledamot i en allmän hingstpremieringsnämnd som suppleant i den nybildade ponnyhingstpremieringsnämnden!
”På 70-talet började jag "prya" på hingstpremieringarna i I:a och III:e området, först som rasrepresentant och sedan som veterinärkandidat, och blev mycket väl bemött av "premieringsgubbarna". Jag har genom åren varit ledamot och ordförande i olika hingstpremieringsnämnder och jag tror faktiskt att arbetet i en nämnd fungerar som bäst när den innehåller både män och kvinnor.”
Dagen till ära ber vi även Madeleine nämna en kvinnlig förebild:
"En kvinnlig förebild är absolut Ella Velander, en stark kompetent kvinna som vänligt men bestämt kunde styra upp det mesta. Ella var en kvinna som såg och stöttade andra kvinnor, om fler vore som Ella skulle jämställdhetsfrågorna nog snart vara lösta"
Våra idag kvinnliga premieringsförrättare är Madeleine Beckman, Elisabet Ljungstorp, Helena Torkelsson och Liselotte Erixon.
Foto: Hingstpremiering på Strömsholm 1980. Madeleine Beckman tillsammans med ordförande Lennart Ljungstorp och veterinär Bertil Olsson. (foto privat)
Lantbruksstyrelsen tog över ansvaret för hästpremieringarna när Stuteriöverstyrelsen upphörde 1934.
Kungl. Lantbruksstyrelsen inrättades år 1889 och var ett centralt ämbetsverk som hade tillsyn över politiska intressen i Sveriges jordbruk - lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen. Ämbetsverket hade därför rätt att vidtaga, eller hos regeringen föreslå åtgärder, som skulle kunna främja dessa näringar. Lantbruksstyrelsen hade många uppgifter, bland annat hade de skött ledningen kring premieringen av nötboskap sedan 1892, de skulle även administrera och rapportera till Jordbruksstyrelsen om hushållningssällskapen och om landets lantbruksskolor, ett arbete de övertog 1890.
Kungl. Lantbruksstyrelsen övertog alltså ansvaret för hästpremieringen. Varje distriktspremieringsnämnd bestod av en ordförande och två ledamöter, av vilka den ena var utsedd av hushållningssällskapet. Premiering ordnades vid årliga besiktningsmöten, från 1950 kallade premieringsmöten, i de underdistrikt till vilka statsmedel anvisats för ändamålet. 1934 indelades verksamheten i sommarpremiering, verkställd av distriktspremieringsnämnden, och vårpremiering, verkställd av en rikspremieringsnämnd, bestående av ordförandena i 1:a, 2:a och 3:e distriktspremieringsnämnderna.
Visste ni att Lantbruksstyrelsen avvecklades och uppgifterna fördes över till Statens Jordbruksverk då det inrättades 1991? Men det var tidigare än så som de statliga premieringsnämndernas verksamhet upphörde, nämligen 30 juni år 1985. Låter årtalet 1985 bekant? Jo, det var nämligen då Svenska Hästavelsförbundet bildades, men historien om det kommer framöver! Håll utkik!
Bild: Hästpremiering i Västerbotten år 1942 https://samlingar.skellefteamuseum.se/objects/c61-300152/
Bilden är ifrån katalogen gällande Vårpremieringen i Skara 6–8 februari 1941 med 96 (!) deltagande hingstar.
Hästpremieringarna delades upp år 1934 (när Lantbruksstyrelsen övertog ledningen) i vårpremiering och sommarpremiering. Vårpremieringarna anordnades från 1 februari-15 april för yngre hingstar 3–4 år gamla att premieras. Även äldre ej tidigare premierade hingstar hade tillträde till vårpremieringen. Vid sommarpremieringarna uppvisades äldre redan premierade hingstar samt 1–2 åriga hingstar, ungston och ston.
Vårpremiering utfördes av den s.k. rikspremieringsnämnden. Den bestod i de tre södra distrikten av de tre ordförandena i dessa distrikts premieringsnämnder. I de två norra distrikten var det de två ordförandena och en ordförande från någon av de södra distrikten, som var utsedd från lantbruksstyrelsen. En särskilt förordnad veterinär ingår i rikspremieringsnämnden och ska undersöka varje hingst och avlämna skriftligt yttrande.
1934 skärptes även härstamningskraven gällande hästpremiering. ”För att hingst skall kunna premieras, fordras att han är fallen efter kvalificerad far, morfar, mormorsfar samt mormorsmorsfar, alla inom samma ras. För att sto skall vara premieringsbart fordras, att detta är fallet efter kvalificerad far och mor, med kvalificerad far och morfar, alla inom samma ras. ”Kvalificerad hingst är sådan, som i sin ras premierats efter år 1900. Beträffande importerad hingst skall denne vara införd i av lantbruksstyrelsen erkänd utländsk stambok”
Känns systemet bekant? Nu anordnas hingstpremieringar under våren och sommarpremieringar anordnas under juli-september, för ston, valacker av alla åldrar och unghingstar 1–2 år (samt av vissa raser redan godkända hingstar för sundhetskontroll)
När vi ändå är inne på temat avelsvärdering, hingstpremieringar och vårpremieringar så är det värt att lyfta fram skriften ”Kongl. Jordbruksdepartementet 1902 – meddelanden angående den med statsmedel understödda hästpremieringen m.m.”
Skriften redovisade bland annat om hingstar och betäckningar runt om i landet:
- Ras eller slag
- Hingstens namn
- Färg och tecken
- Född (år)
- Höjd över manken
- Härkomst, fader och moder
- Antal betäckta ston 1900 och 1901
- Värdebokstav
- Unghästar med skp för året (skådepenning)
- Av staten inköpta remonter för året
- Ägarens namn och hemvist
- Län
Den hingst som betäckt flest hingstar i denna skrift var ardennerhingsten Figaro, född 1890, med 132 betäckta ston år 1900! Ägare var Rolfstorps Hingstförening i Halland. Hingstföreningar innebär sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning av värdefulla avelshingstar. Hingstföreningar var vanliga förr i tiden och var alltså ett sätt för stoägarna att tillsammans kunna köpa, säkerställa och ha tillgång till ett bra hingstmaterial.
När staten hade ansvaret för hästpremieringarna i landet så infördes det 1914 en lag om hingstbesiktningstvång.
”Inom område, varest hingstbesiktningstvång införts, må icke hingst, med mindre han uppnått tre års ålder ävensom prövats vara såsom beskällare inom orten lämplig, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning användas till betäckning av sto, som tillhör annan än hingstens ägare, och ej heller, därest hingsten äges av två eller flera personer samfällt, till betäckning av sto, som tillhör någon av dem enskilt.
Prövning, som nyss nämnts, verkställes av statens premieringsnämnd eller dess ordförande i enlighet med de bestämmelser härutinnan, vilka meddelas av Konungen.”
I lagen om besiktningstvång för hingstar fanns krav på att alla hingstar som skulle användas i avel skulle vara godkända av staten. Det var ett lagbrott att använda en hingst som inte var godkänd för avel/avelsvärderad av staten, och en förseelse mot denna lag straffades med böter från 10–200 kronor. Bedömningen av hingstarna gjordes av en nämnd som utsågs av dåvarande Lantbruksstyrelsen. Det fanns även ett krav på att hingstarna skulle uppnå̊ ett förväntat avelsvärde som innebar en viss miniminivå̊ avseende kvalitet, för att få användas i avel. Genom lagen om hingstbesiktningstvång (även lagen om galtbesikningstvång) kunde användningen av mindervärdiga handjur för betäckning förhindras.
År 1985 upphävdes lagen om hingstbesiktningstvång (1914:4 51) och ersattes med lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Kravet på avelsvärdering behölls men ansvaret för avelsvärderingen flyttades över från staten till hästorganisationerna. Staten har därefter inte ställt något krav på hingstens kvalitet i avelsvärderingen utan det enda krav som behölls innebar att hingstar som skulle verka i avel med andra ston än hingstägarens egna skulle vara avelsvärderade i Sverige.
Numera från 1 december 2005 finns inget statligt krav på att hingstar skall vara avelsvärderade för att få användas till avel. De av Jordbruksverket godkända avelsorganisationerna och rasföreningarna har egna krav för avelsvärdering av hingstar. Många avelsorganisationer har krav på att fadern ska vara avelsvärderad och godkänd enligt rasvisa krav för att avkomman ska kunna föras in i den högsta avdelningen i rasens grundstambok.
Från 1874 hade Stuteriöverstyrelsen ansvaret över hästpremieringarna i landet, som sedan övertogs av Lantbruksstyrelsen 1934. År 1985 släppte staten ansvaret över hästpremieringarna och lät hästnäringen själv ta hand om hästfrågorna. Det hela föranleddes av den så kallade ”Hästutredningen” och 1985 bildades Svenska Hästavelsförbundet.
Redan år 1967 fastslog riksdagen att husdjurskontrollerna skulle skötas av näringarna själva. Att statens medverkan ska vara att utfärda rambestämmelser samt att övervaka verksamheten. Då annan lämplig huvudman för hästaveln saknades vid denna tidpunkt, så blev den kvar inom staten tills vidare.
År 1979 tillsattes den statliga så kallade Hästutredningen (SOU 1982:51). Den hade till uppgift att bland annat undersöka frågor som hade att göra med reglerna för avelsvärdering och huvudmannaskap för hästaveln. Kommitténs slutbetänkande av Hästutredningen ”Hästavel och hästanvändning, statens stöd åt hästaveln, m.m.” syns på bilden.
Hösten 1984 bildades den interimistiska organisationen Föreningen för Hästkontroll (FHK). Den var en följd av riksdagens beslut 1983 att huvudmannaskapet för hästkontrollen skulle överföras till näringen, dels en följd av den nämnda Hästutredningen. Dess syfte var att förbereda avelsorganisationerna på att ta över huvudmannaskapet för hästavelsaktiviteterna. Medlemmarna var praktiskt taget samtliga rikstäckande avelsföreningar.
I juni år 1985 grundades den nya organisationen Svenska Hästavelsförbundet (SH). Strax därefter beviljade Lantbruksstyrelsen förbundet huvudmannaskap för hästkontrollen och avelsvärderingen. Huvudmannaskapet gällde hingstar för samtliga hästraser i landet utom varm- och kallblodstravare samt engelskt fullblod i fullblodsaveln.
Enligt stadgarna är Svenska Hästavelsförbundets övergripande syften följande:
-att företräda medlemmarnas gemensamma intressen och att främja kvaliteten och utvecklingen i den svenska hästaveln.
-vara avelsorganisation för vissa rasföreningar och serviceorganisation genom avtal för de avelsorganisationer som önskar.
I arkivet på SH’s kansli i Skara, så fanns denna premieringsrulla från tidigt 60-tal. Just denna sida på bilden gäller premierade fölston inom Östergötlands län år 1963. Stona har belönats med mellan 40-100 kronor!
I premieringsrullan finns följande att läsa:
- Ägarens namn och hemvist (även premieringsplats/datum)
- Stoets: Namn, stamboksnr, färg och tecken
- Stoets: Födelseår
- Stoets: Härstamning
- Fölets: Kön
- Fölets: Far
- Fölets Färg och tecken
- Stoet är synb. dr. e. betäckn. Föreg. år av ________ detta år ombetäckt______
- Belöning: A, AB eller B
- Belöning: Kr
- Anteckningar
Premieringsrulla samlar resultaten från premieringarna för myndigheterna (fanns i huvudsak hos Hushållningssällskapen) Idag redovisas resultaten digitalt i Blå Basen och innan dess så redovisades det i Blå Boken – mer om det framöver.
Hur mycket pengar som delades ut kunde skilja mellan olika perioder beroende på vad tilldelningen från staten var och vad som bestämdes att premieras beroende på efterfrågan. 1963 belönades exempelvis nordsvenska ston med tilldelad avelsvärdesklass B 40 kronor, AB 70 kronor och A 100 kronor.
I premieringsrulla samlades informationen och rapporteringen från landets premieringar för myndigheterna. Premieringsförrättarnas berättelser till allmänheten skedde skriftligt i tidningen Hästen.
I tidningen Hästen – en tidsskrift för hästavel och hästsport, rapporterade alltså varje premieringsförrättare en sammanfattning om årets premieringar, uppdelat på distrikt och län. Det var information för allmänheten, att där kunna ta del av premieringsresultat och referat från de olika distrikten runt om i landet.
”Antalet premierade hästar har visserligen överlag sjunkit, men det förefaller dock som om en viss stagnation i den fallande tendensen inträtt och att på sina håll ett svagt nyvaknat eller rättare sagt återvaknat intresse för hästavel kunnat spåras” så står det i inledningen av Tredje distriktets premieringsberättelser angående 1953 års hästpremieringar. Sedan följer rapport från respektive län som ingår i distriktet, uppdelat på vårpremieringar och sommarpremieringar.
På bilden är det ett uppslag i Hästen med bildsvep från hästpremieringar runt om i landet. Bland annat från 1952 års hästpremieringar i Skellefteå och uppslaget innehåller bilder på varmblodiga hästar, nordsvenskar och ardennerhästar.
När huvudmannaskapet för hästkontrollen överlämnades till Svenska Hästavelsförbundet 1985, så innebar det även ansvaret över skriften ”Hästpremiering m.m.” som kallades Blå Boken.
Blå Boken hade getts ut sedan år 1900 i obruten serie, om den svenska hästaveln och resultatrapportering från premieringarna bland annat. Anledningen till att den kallades Blå Boken var för att den hade ett blått omslag. Från 1986 till och med 2010 gavs Blå Boken ut via Svenska Hästavelsförbundet, och kallades istället för ”Hästavel”.
Viss utveckling av innehållet skedde då SH övertog ansvaret för Blå Boken. Det som förändrades redan år 1986 var att ingen rapportering för travare och galoppörer redovisades och man utökade innehållet från sto- och hingstpremieringarna samt att fölningsresultatet visades för enskilda hingstar.
Blå Boken: Hästavel, innehöll bland annat:
- Information om godkända hingstar för avel
- Sammanställning över betäcknings- och fölningsresultat
- Statistik i olika former, t ex. betäckningssiffror över tid
- Avkommestatistik från sommarpremiering/treårstest
- Rapport/resultat från avelsvärdering för hingstar repsektive sommarpremieringar
- Diplom- och elitston
- Information om olika nämnder och instanser via SH
Blå Boken utgavs mellan år 1900 till och med 2010, ett stort antal böcker om landets hästavel. Numera finns en del av informationen digitalt, via Blå Basen.
Från Blå Boken till Blå Basen, hur har processen med skapandet av hästdatabasen och dess system sett ut och vilka funktioner har den? Blå Basen är Svenska Hästavelsförbundets webbtjänst för registrering av hästar. Blå Basen innehåller uppgifter om hästarna själva, deras härstamning, betäckningar och avkommor, resultat från exteriörbedömningar, tävlingar, avelsvärderingar m.m.
I början av 2000-talet fördes en diskussion om ett gemensamt hästregister, och SH:s styrelse bestämmer 2002 att ett sådant hästregister ska vara publikt. Runt denna tid införs det krav på hästpass och SH tar fram ett passprogram som till en början används av SH, ardennerföreningen och dartmoorsällskapet.
Från 2005 finns ett register över chipnummer publikt sökbart via webben och året därpå avsätts en större summa pengar för att bygga ut detta med mer information publikt synligt. Från 2006 börjar denna databas att kallas för Blå basen. Under 2007–2008 arbetas det för fullt med utvecklingen av systemet och SH har sökt extern finansiering via HNS och Jordbruksverket. Fram till denna tid har systemet endast varit en hästdatabas för visning av härstamning, avkommor och så vidare.
Från 2009 skrivs hästpass ut ur systemet och man frångår helt det gamla datasystemet Rulle som låg lokalt på varje registraturs dator. Från 2010 kompletteras Blå basen med information från inrapporterade språngrullor. Under tidigt 2010-tal kompletteras Blå basen ytterligare med avelsvärderingsresultat för både ston och hingstar.
2016 lanserades en funktion som gjorde det möjligt för hingsthållare att rapportera genomförda betäckningar via webben. Stoägarna har kunnat rapportera in resultatet av betäckningarna sedan några år tillbaka.
Under sommarhalvåret är det ett stort antal exteriörbedömningsresultat som matas in från sommarpremieringar och utställningar.
Här på hemsidan finns samlat vilka uppgifter man kan söka fram: https://svehast.se/vilka-uppgifter-finns-i-bla-basen/
Imorgon den 25 maj så är det dags för SH's årsstämma i Kvänum. Den allra första årsstämman hölls på Flyinge 27 juni 1986 och ordförande för Svenska Hästavelsförbundet var då Gunnar Johansson.
På årsstämman deltar styrelsen, kanslipersonal och representanter från SH's medlemsföreningar. Antal representanter föreningarna kan delta med baseras på genomsnittet från de senaste tre årens antal betäckta ston.
SH's styrelseledamot Torsten Jeppsson har deltagit i princip alla årsstämmor sedan starten. Han blev invald som suppleant i SH:s styrelse på årsstämman 1986!
"Det är roligt med årsstämman, att träffa folk och diskutera då man får höra vad folk har för uppfattning. Är man med i styrelsen så ska man vara med på stämman. Jag ser fram emot årets stämma, att träffa folk och hoppas att den fortlöper väl och att folk är positiva" säger Torsten.
Vilka ingick i den första styrelsen för Svenska Hästavelsförbundet, från vilka föreningar och vad diskuterades? Från början handlade mötena mer om det rent organisatoriska – att bygga upp och skapa själva huvudorganisationen, till att sedan handla mer om de praktiska frågorna. Svenska Hästavelsförbundets första ordinarie styrelsemöte hölls i Jönköping, 29 juli 1985.
Följande personer var närvarande:
Gunnar Johansson, ordförande (Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen)
Daniel Aronius (Svenska Fjordhästföreningen)
Ivan Bengtsson (Svenska Arabhästföreningen)
Margareta Dahlbom (Svenska fullblodsavelsföreningen)
Mats Jennerholm (Svenska Islandshästföreningen)
Kjell Larsson (Svenska Lipizzanerföreningen)
Jan Philipsson (Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga hästen)
Sigurd Sefastsson (Föreningen Nordsvenska Hästen)
Gunilla Wernerheim (Svenska Angoarabföreningen)
(Magnus Gustavsson, sekreterare)
Hilding Norrby, adjungerad representant från Hushållningssällskapet (Svenska Russavelsföreningen)
Det diskuterades bland annat:
-Avelskommittéer (AK) och sammansättningen av dessa, ledamöterna utsågs av styrelsen efter förslag från respektive avelsföreningen. På bilden kan ni se hur beslutet blev, med indelningen och antal ledamöter i de olika Avelskommittéerna
-Arbetsuppgifter/befogenheter för och sammansättning på Arbetsutskott (AU) inom SH’s styrelse
-Verksamhetsledare för SH (det beslutades att anställa Magnus Gustavsson)
-Förflyttning av kansliet (det beslutades att flytta kansliet till Uppsala)
-Fälthuvudmän för hästkontrollsverksamheter
Som ni ser så var det god spridning från landets avelsföreningar i styrelsen, vilket det är än idag med ännu fler medlemsföreningar än då. Mångfalden är styrkan inom Svenska Hästavelsförbundet!
Förra veckan så gick vi igenom SH’s första årsstämma och den styrelse som där blev vald att representera Svenska Hästavelsförbundet. Nu är det dags att presentera SH’s styrelse, som utsågs vid senaste årsstämman i slutet av maj 2024.
Enligt stadgarna lyder följande:
Ӥ 15 Styrelse
Ledamöter och suppleanter utses av förbundsstämman för tiden från valet t o m förbundsstämman andra året därefter. Styrelsens ordförande utses för en tid av ett år av förbundsstämman. Utöver ordförande består styrelsen av lägst sex och högst 10 ledamöter med lägst tre suppleanter.”
Svenska Hästavelsförbundets styrelse 2024-2025
Kåre Gustafson, ordförande
Lennart Gustavsson, vice ordförande
Övriga ledamöter:
Torsten Jeppsson
Gunn Johansson
Cathrine Nennestam
Ingemar Vendelstrand
Margareta Lindahl
Suppleanter:
Magnus Karlsson
Ida Wöllecke
Carola Carlsson
Jannica Krafft
Vi hälsar vår nya styrelserepresentant extra varmt välkommen och tackar Viveka Karlestrand för sitt engagemang de år som varit. SH:s ändamål är att företräda medlemmarnas gemensamma intressen och att främja kvalitet och utveckling i svensk hästavel. SH är dels avelsorganisation för vissa rasföreningar enligt avtal och dels service- organisation, genom att tillhandahålla beställda tjänster enligt avtal med berörda avelsorganisationer.
Idag ligger Svenska Hästavelsförbundets kansli vid Stortorget i Skara, dit flytten gick i januari 2021. Just kansliets placering var något som fattades beslut om vid det allra första styrelsemötet i juli 1985, häng med så reder vi ut kansliets placering under åren!
- Vid SH's allra första styrelsemöte så beslutades det att kansliet skulle förläggas till Uppsala, vid hushållningssällskapets Brogården och flytten planerades till 1 oktober 1985. Det var även då man valde att anställa Magnus Gustavsson som verksamhetsledare. Ordförande var Gunnar Johansson.
- I november år 2000 flyttades kansliet från Uppsala till Kolbäck, Strömsholm. Ordförande var då Torsten Eliasson och verksamhetsledare Jan Lockwall. År 2000 kom dessutom första lagen om hästpass, att alla hästar måste registreras och få ett pass.
- I december 2005 flyttades kansliet från Strömsholm till Skara, på Gråbrödragatan i samma byggnad som SLU. Ordförande var då Eskil Erlandsson och generalsekreterare Dan-Axel Danielsson. Under denna tiden så hade SH kvällsöppet, på grund av det hårda trycket på passtillverkningen.
- I januari 2021 flyttades kansliet till nuvarande lokaler, vid domkyrkan i Skara med besöksadressen Stortorget 2. (Nuvarande kansli på bilden)
Här hittar du mer information om kansliet, postadress, besöksadress, kontaktuppgifter och kanslipersonal bland annat: https://svehast.se/om-sh/kansli/
Vi vill önska er alla en glad midsommar! Här kommer en midsommarhälsning från SH:s ordförande Kåre Gustafson:
"Sedan 1874 har kontinuerligt och systematiskt arbete bedrivits i Sverige för att förbättra exteriöra egenskaper, öka hållbarheten och minska antalet defekter. Detta arbete har resulterat i en mycket stark svensk avel! SH har som både kortsiktig och långsiktig målsättning att öka betäckningssiffror och visningsgrad för samtliga raser och kategorier. För att fortsätta hålla avelsarbetet starkt och trovärdigt i Sverige så önskar jag att ni kör era ston till betäckning i helgen och anmäler till en sommarpremiering!"
"Att mäta hästar är en lång tradition och genom att säkerställa korrekta mätningar så höjer vi tillförlitligheten av de exteriöra måtten för hästägare, exteriördomare och rasföreningar. Detta är av yttersta vikt för den samlade statistiken, historiken och för framtidens avelsarbete."
På bilden ser vi veterinär Victor Tirén mäta mankhöjden på en häst vid en hästpremiering i Västerbotten. Bilden är troligtvis tagen år 1933, då den publicerades med flera andra i ett reportage i tidningen Norra Västerbotten.
"En långvarig tradition av bedömningar med likartat reglemente gör att resultaten kan jämföras över tid. Detta gäller i allra högsta grad även mätningen. En viktig del av bedömningsarbetet har varit och är fortfarande hur denna mätning utförs. Att mätningen utförs korrekt är av största vikt för att bland annat kunna sammanställa tillförlitlig statistik och därmed bidra till att utvärdera avelsarbetet."
Vilka mått som skall tas finns reglerat i respektive ras reglemente, några exempel på olika mått som kan tas idag vid avelsvärdering är: mankhöjd, skenbensomfång, skenans bredd, knäomfång eller bröstomfång. Vill du veta mer om mätning så kan du beställa/ladda ner Svenska Hästavelsförbundets Mätinstruktion på https://svehast.se/.../matinstruktion-for-olika-hastraser/
Bildkälla: https://samlingar.skellefteamuseum.se/objects/c61-143754/
Det finns många personer som på riktigt har ett gediget intresse för bakgrunden och historien om svensk hästavel. En av dessa är Anders Thorell, exteriördomare och sann entusiast inom ardennerhästen.
"Mitt avelsintresse är stort, för att det är så jäkla intressant och viktigt! Alltifrån det viktiga med att välja hingst till ett sto, att kolla i stamböcker om historik generationer tillbaka, exteriör och vad de har lämnat för att se om hingsten passar till mitt sto - till att så småningom avelsvärdera och stambokföra."
Följande inlägg kommer att handla om bland annat:
-Vikten av att förstå historien
-Premieringarna förr, premieringsförrättare, frisedlar, förändringar
-Hingstföreningar, kuriosa och betydelsen för aveln
-Anders egen historia och bakgrund till ett livslångt engagemang inom hästsverige, men framförallt inom ardennerhästen.
"Jag har alla stamböcker för ardenner hemma och de används flitigt!" säger Anders och berättar om hur han tillsammans med andra stamboks- och avelsintresserade goda vänner, nördar ner sig i stammar, linjer och letar långt tillbaka för att få hela bilden om hästar både förr och nu.
Anders Thorell är som historierummet själv, han berättar engagerat om hästavel och historia med humor och värme. Hoppas ni vill hänga med!
”Förr i tiden så var hästen bondens bank. På alla familjefotografier från förr så ser man att hästen står med, ofta centralt på fotot. Hästen var enormt viktig!” säger Anders om hästens betydelse. Genom att betäcka sina ston med bra hingstar så kunde bönderna få fram bättre avkommor som premierades och kunde säljas, därigenom kunde bonden få mer pengar och utvecklade sitt avelsmaterial, maskiner och redskap till det bättre. En stor del i det hela var hingstföreningarna, som gav bönderna möjlighet att betäcka sina ston med riktigt bra hingstar.
Genom kunskap om historien kring hästaveln och premieringarnas utformning och utförande så kan vi förstå nuet: Avelsorganisationernas uppbyggnad och funktion, Svenska Hästavelsförbundets roll i hästnäringen och om premieringssystemet vi har idag. Många av hästraserna inom Svenska Hästavelsförbundet har en historia som sträcker sig långt tillbaka då hästarna användes inom jordbruks-/gruvarbete och som arbetshästar. Det finns raser som härstammar från det vilda, där de friska och starka överlevde genom naturligt urval. Inom raserna jobbar man för att bevara egenskaper, ett gott temperament, sunda och friska individer som har god exteriör och är hållbara och användbara. Det mångsidiga användandet och brukandet är viktigt för att öka de olika hästrasernas status och värde.
Ibland kan egenskaper och likheter dyka upp flera generationer senare, och ibland så följer det en viss stam/linje helt och hållet. T. ex. lynne, exteriör, benställningar eller andra egenskaper. Ett råd Anders ger till avelsintresserade idag: ”Titta på stammarna, lär känna vad du har för sto och vad som finns bakom – sen, vilken hingst passar? Ta hjälp och lär dig mer, för historien är viktig och historien kommer alltid i kapp.”
Bilden: Anders Thorell med Ullfort, den första hingst han visade på premiering 1976.
Vi fortsätter den historiska tillbakablicken på hästpremieringarna, för att förstå historien och bakgrunden till dagens avelsvärderingar. Idag är det dags för avelsdiplom. Avelsdiplom tilldelades treåriga ston med synnerligen lovande egenskaper som avelsdjur.
”Att som uppfödare/ägare få ett treårssto med avelsdiplom var jättestort! Folk kunde cykla flera mil för att få titta på en häst som tilldelats diplom. Förr om ett ardennersto fick diplom och sedan såldes, så kunde man köpa en mindre gård för pengarna. Det var ovanligt och en väldigt ärofylld utmärkelse” berättar Anders Thorell om avelsdiplomet och betydelsen för hästägarna.
Bilden ovan som tillhör Anna Lindgren, är fotograferad på ett avelsdiplom som tilldelades hennes farfar Nils Lindgrens uppfödning. Det treåriga ardennerstoet Lady e. Ton-Per 5994 u. Vilgy 43293 tilldelades avelsdiplom vid hästpremiering i Mantorp år 1939. Avelsdiplomet hittade Annas far Ingvar Lindgren när han röjde i en låda nyligen. ”Vi hade tre ardennerhästar, kor och grisar. Vi hade två drängar som skötte hästarna. Hästarna användes inom jordbruket, och far behövde ju inte fler hästar så fölen/unghästarna såldes. Gården var på ca 30–40 tunnland och lite skog” minns Ingvar. Gården arrenderades sedan ut och senare såldes den och även hästarna.
Premieringsförrättarna delade ut diplomet till ston som var särskilt goda representanter för rasen med bra stam. När staten hade ansvaret för hästpremieringarna så var det lika regler för alla, idag skiljer sig reglerna för olika avelsorganisationer med rasvisa reglementen. ”Förr, när det visades så enormt många hästar så var det framför allt de stora stuterierna som fick avelsdiplom, men det hände även att enskilda kunde få det men det var mer ovanligt” säger Anders.
Man kan tänka sig att det var stort för Nils Lindgren när Lady tilldelades diplom i slutet av 1930-talet!
Avelsdiplom var en stor utmärkelse förr i tiden, och är så än idag när det utdelas vid avelsvärdering för de treåriga hästarna. För idag gäller avelsdiplomet inte enbart ston, även valacker kan tilldelas avelsdiplom av vissa raser!
Avelsdiplom var en av åtgärderna för att stärka och uppmuntra hästaveln, för särskilt bra ston som var goda representanter för rasen och av en bra stam. En annan del var utställande av frisedlar på premieringarna. "Frisedlarna delades ut av premieringsförrättaren och gav möjligheten att utan kostnad betäcka ett speciellt sto med en passande utvald hingst inom distriktet" berättar Anders Thorell.
Frisedel utdelades som uppmuntran till ägare av premierade ston. Frisedeln innebar att denne kunde få sitt sto betäckt av förstklassig hingst utan att själv betala något. Frisedeln delades ut vid premieringen och överlämnades vid betäckningen till hingstens ägare. Hushållningssällskapet löste in frisedeln från hingsthållaren om sedeln inlämnades före den 1 nov. betäckningsåret.
Visste du att före 1922 delades även frisedlar ut till kor?
Reglerna för utdelande av frisedlar förändrades en hel del under åren, beroende på vilken typ av häst (ras eller användningsområde) som behövde stöttas extra inom aveln, så kunde exempelvis alla premierade fölston eller två- eller treåriga ungston tilldelas frisedel.
I ”Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957 ”så finns bland annat bilden med tabellen över antal hästar i landet och man uppmanar till förändringar på grund av det minskade hästantalet ”Ett fortsatt stöd till den svenska hästaveln är enligt domänstyrelsen er¬ forderligt, om icke rekryteringen av hästar skall äventyras.” De lämnar förslag till riksdagen med förändringar bland stöd/bidrag till hingsthållare och en förändring av reglerna kring utställandet av frisedlar, och annat som rör hästaveln i landet. Då önskar de att frisedlarna för betäckning ska gälla i två år istället för 1 år, även att fölston där fölet dött innan premieringen ska kunna tilldelas frisedel. Man föreslog också en höjning från 30 till 50 kronor gällande frisedlar.
"Hingstföreningarna, som äro enskilda sammanslutningar, byggda på andelsprincipen, hav till ändamål att genom anskaffande och tillhandahållande av avelshingstar, i första hand för medlemmarna men även för utomståendes räkning, förbättra särskilt arbetshästaveln inom resp. orter."
Hingstföreningarna har haft stor betydelse och var väldigt viktiga för hästaveln: "Hingstföreningarna gav bönderna möjlighet att betäcka sina ston med riktigt bra hingstar, få fram bättre avkommor och utveckla sitt avelsmaterial och därigenom förbättra sin ekonomi.” berättar Anders Thorell.
Hingstföreningarna var en sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning för inköp av värdefulla avelshingstar. Hushållningssällskapen kunde dessutom bevilja räntefria lån till hingstföreningar då Statens Hästavelsfond hade anslagit medel för utlåning till enskilda och föreningar för inköp av hingstar. Se bilden för en förteckning över hingststationer i Östergötland år 1913 med vilka hingstar som ägdes av föreningar eller enskilda, med eller utan lån från hushållningssällskapet, som höll hingstar av ardennerras, nordsvensk ras eller varmblodig ras.
”En vanlig bonde hade inte råd att köpa en ardennerhingst. Det var det bara de större godsägarna och de rika som hade möjlighet till det. Därför kunde flera bönder gå ihop och skapa hingstföreningar som de fick lösa andelar i och på så sätt skapa kapital för att köpa in en lämplig hingst till trakten. Genom bland annat språngavgifter så kunde kapitalet förbättras efterhand” berättar Jan-Sivert Antonsson från Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen.
Visste du att på 1920-talet så fanns det över 300 hingstföreningar – med ardennerhingstar - i landet! Idag finns det två hingstföreningar inom ardenner kvar, Kinds Härads Hingstförening i Södra Älvsborg och Himle Härads Hingstförening i Halland. Mer om det i kommande inlägg om hingstföreningen Himle Härads som tack vare storbönderna i Halland hade ett mycket bra kapital och köpte in de dyraste och bästa ardennerhingstarna.
Hingstföreningarna var en sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning för inköp av värdefulla avelshingstar. Hingstföreningarna har haft stor betydelse och var väldigt viktiga för hästaveln! Ardennerföreningens Jan-Sivert Antonsson delar generöst med sig av bilder och text om en av de största hingstföreningarna i landet: Himle Härads Hingstförening som tack vare storbönderna i Halland hade ett mycket bra kapital och köpte in de dyraste och bästa ardennerhingstarna.
”En av landets mest livaktiga, och nu ännu verksam (fast utan hingst ) är Himle härads hingstförening i Halland. Föreningen bildades i februari 1914. Föreningens första inköpta hingst blev Echelon 1448,f. 1910 i Belgien imp.hösten 1913 avb C.D von Essen, och i februari köpt till föreningen för 12 000 kronor, ett ganska högt pris just då. Hingsten hade en utsökt Belgisk antavla. Echelon 1448 beskrevs att vara en medelstor, väl sluten häst med vacker överlinje, något stupig länd och något böjd has, bra gång, gott lynne och produktiv.”
12 000 kronor - som Echelon köptes in för – motsvarar över 700 000 kronor i år 2024!
Efter inköpet av Echelon 1448 följde dessa hingstar:
-Fanfaron 1972, som inköptes och importerades år 1916 för 13.000 kronor hade under andra världskriget räddats över från Belgien till Nederländerna.
-Blanko av Bjertorp 4456, en av de mest betydande beskällare som svensk ardenneravel någonsin frambragt.
-Olympien de la Maladrée 5262 importerades 1929 för ett pris av 11 000 kronor, en ståtlig hingst med grann bog och goda rörelser
-Heron 5446 köptes in 1930 för 8 000 kronor och blev en utmärkt förvärvare som lämnade 27 godkända söner.
Hingstar som därefter som ägts av Himle Härads hingstavelsförening: Flobin 6134, Baron de Rose 5508, Hedir 7770, Tojem 9666, Ciberg 9438, Paulner 8322, Mival 8814, Royal av Assmåsa 9972, Armin 10770, Gardå 10766, Uman 11002, Tapol 11048, Rolle 11174, Macarol 11436, Carton 11536. Sista hingsten i föreningens ägo blev Atle 11708 född 1999, som lämnade 7 diplomston och 1 godkänd hingst, Prem A år 2024.
På bilden: Blanko av Bjertorp 4456, född 1921 på Bjertorp i Skaraborgs län. Blanko av Bjertorp 4456 bevarade ännu på ålderns dagar mycket av sin imponerande exteriör, där elegans och harmoni i formerna förenades med mäktighet och utpräglad hingstkaraktär. I aveln dokumenterade sig Blanko av Bjertorp 4456 som en av de mest betydande beskällare som svensk ardenneravel någonsin frambragt. Från år 1928 var han prem .A. Han dödades hösten 1942 på grund av hög ålder: 21 ½ år gammal. Under en tid satt hans huvud konserverat och uppstoppat på väggen i visningshallen i Falkenberg. Blanko fick inte mindre än 39 godkända söner. Och mängder med goda ston efter sig.
Den elitbetonade avel, som bedrivs i Himle Härad, har gynnsamt påverkat aveln även i hela Sveriges ardenneravel. Man har varit mycket noga med att köpa hingstar med mycket goda och väletablerade stofamiljer. Som man aldrig kan nog betona vikten av hur noga det är!”
Stort tack till Jan-Sivert Antonsson för en fantastisk redovisning av betydelsen för bönderna, landets jord- och skogsbruk, ekonomi och hästavel som hingstföreningarna har inneburit!
Vill du läsa hela Jan-Siverts sammanfattning av hingstarna inom Himle Härads hingstförenings historia? Rekommenderas varmt! Den hittar du här i PDF:
Utöver hingstföreningarna som var oerhört betydelsefulla, fanns det stuterier, hingstdepåer och hingstuppfödningsanstalter för att främja landets hästavel så att försvarets, näringslivets och enskildas behov av hästar blev tillgodosett.
De statliga stuterierna och hingstdepåerna arbetade i huvudsak bara med varmblodiga hästar. Aveln av kallblod sköttes av hushållningssällskap och de enskilda hingstföreningarna.
-Stuterierna: statliga inrättningar med ston och hingstar på anläggningar där det bedrivs hästavel, exempelvis Flyinge, Strömsholm, Ottenby, Erikssund. Andra enskilda stuterier som har varit viktiga för hästaveln var bland annat: Bäckaskog, Snogeholm, Brodda, Blomberg, Klintebys, Tjolöholm, Kaflås, Ljunghem, Munkerberg med flera!
-Hingstdepåer: de statliga hingstdepåerna var anläggningar med endast avelshingstar (beskällare) dit stona kom endast för betäckning, exempelvis Flyinge och Strömsholm (sedan stuterierna lades ner)
-Hingstuppfödningsanstalterna: med nordsvenska hingstar som bedrevs och underhölls av hushållningssällskapen och i vissa fall med statsmedel.
-Hingstförening: en sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning för inköp av värdefulla avelshingstar
Hingstuppfödningsanstalterna med nordsvenska hingstar var följande: vid Strömbäck och Umeå Lantbruksskola i Västerbotten, Norenberg i Värmland och den kanske mest kända hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtland – som startades 1903 i syfte att avla en stark arbetshäst!
Vi kommer framöver att fördjupa oss i historien kring några olika stuterier och hingstuppfödningsanstalter! Hoppas att ni vill hänga med.
Foto: från Nya Lantmännens bok