Hästpremiering med bidrag av statsmedel började i Sverige 1874 och pågick oavbrutet ända fram till den tidpunkt då staten "kastade ut" hästarna och lät hästnäringen själv ta hand om "hästfrågorna" (året var 1985).
2024 firar vi alltså 150 år av framgångsrikt avelsarbete i Sverige.
#FridayFact - 150 år av svenskt avelsarbete
Med anledning av jubileumsåret 2024: 150 år av svenskt avelsarbete sedan starten år 1874, kommer vi att på fredagar under hashtaggen #FridayFact dela med oss av fakta och information om hästpremieringarna, från början till nutid.
Vem var C.G. Wrangel, som citeras i bilden? Och varför var han då viktig för hästnäringen och är så än idag? Hur kom det sig att ett behov av statligt ledda hästpremieringar uppkom? Vem hade ansvaret för dessa och hur gick det till? Vilka förändringar skedde under åren och varför?
Häng med på bakgrunden och historierna om det som ligger till grund för vårt avelsvärderingssystem idag, i #FridayFact hos oss på Svenska Hästavelsförbundet.
Det första premieringssystemet utformades 1874 under Oscar den II:s regering. Det du ser på bilden är Svensk Författningssamling Nr 13; ett reglemente för prisbelönande av hästar som fastställdes genom kungl. kungörelse i februari 1874. Prisbelöningarna tillkom för att främja utvecklingen av den enskilda hästaveln i landet. Visste du att det beslutades att avsätta 35 000 kronor till prisbelönande av hästar med bidrag från statsmedel år 1874? Vad motsvarar det för pengar idag? Och fick alla hästar lika mycket?
Utdrag ur 1874 års reglemente för prisbelöning av hästar:
”… Att sedan Vi som ansett den enskilda hingsthållningen, hästaveln och hästuppfödningen kraftigast uppmuntras och befordras genom prisbelöningar, i nådigt brev den 1 november 1872 förordnat, ej mindre att ett i möjligaste måtto omfattande system för utdelande av dylika belöningar skulle, så snart ske kunde, införas med syftemål att dels för den enskilde underlätta anskaffandet och underhållandet av goda avelsdjur, dels för allmänheten utmärka de prisbelönade hästarna såsom framstående och lämplige att till avel användas, dels och slutligen antyda, att de hästar, för vilka någon belöning icke utdelas, är till avel mindre tjänlige än de prisbelönade…”
I reglementet är beslutat att avsätta 35 000 kronor för utdelande av prisbelöningar. I dagens penningvärde motsvarar det omkring 2 miljoner kronor. Prisbelöningarna fastställda i 1874 års reglemente varierade från fyra kronor för unghäst som tilldelats skådepenning till hingst av arabiskt eller engelskt fullblod som tilldelades 200 kr. Stuteriöverstyrelsen hade ansvaret att fördela det för ändamålet beviljade statsanslaget på 35 000 kronor. Men vilka var Stuteriöverstyrelsen?
Mer historik kommer nästa fredag i #FridayFact på Svenska Hästavelsförbundets Facebook-sida. Håll utkik!
“Av alla de åtgärder, som vidtagits för att höja den svenska hästkulturens standard, har dock ingen haft en så genomgripande och välsignelserik inverkan som den under Oscar II:s regering införda premieringen. Den bildar så att säga den första säkra, inga systemombyten underkastade grundvalen för den på hästavelns förbättrade riktade arbete, som åstadkommits här i landet.” Citat av C.G. Wrangel, som levde och verkade under den tid som det statligt styrda premieringssystemet infördes i Sverige, för 150 år sedan.
C.G. Wrangel, närmare bestämt Greve Carl Gustav Wrangel (1839-1908) var en svensk militär, hippolog och författare. Han anses vara den störste hippologen på sin tid, han startade "Allmänna Nordiska Hästskötarskolan" och har genom sina många litterära verk förmedlat kunskap och förespråkat milda metoder. Han skrev informationsskrifter, gav ut tidningar och skrev inte minst "Handbok för hästvänner" där första upplagan utkom 1887, där han delar med sig av sin gedigna erfarenhet inom allt som rör hästen. Mycket av den hästkunskap som böckerna och skrifterna innehåller är lika aktuell än idag och skapar en bra bild över historien för olika hästraser, avelslära, ytterlära - om hästens exteriör, rid- och körkonsten och mycket mer. Många kallar "Handbok för hästvänner" för ett mästerverk och hästkunskapens bibel - har du läst den?
När det första premieringssystemet utformades så fastställdes ett reglemente för prisbelönande av hästar 1874. Prisbelöningarna tillkom för att främja utvecklingen av den enskilda hästaveln i landet och därför delades landet in i olika distrikt för att kunna tillämpa detta. Hur såg distrikten ut och vad behövde distrikten förhålla sig till?
§ 1 Rikets indelning i distrikt
1. För tillämpning av prisbelöningssystemet indelas Riket i distrikt och varje sådant uti mindre
områden eller så kallade under-distrikt.
2. Varje hushållningssällskaps område utgör ett under-distrikt
§ 2 Distriktens antal och omfattning
1. Distrikten skola vara 6 till antalet, nämligen:
- 1:sta distriktet, omfattande Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Gotlands och Blekinge läns under-distrikt;
- 2:dra distriktet, omfattande Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Kronobergs och Jönköpings läns under-distrikt;
- 3:dje distriktet, omfattande Stockholms, Uppsalas, Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs, Örebros och Västmanlands läns under-distrikt;
- 4:de distriktet, omfattande Göteborgs, Älvsborgs läns norra, Älvsborgs läns södra och Värmlands läns under-distrikt;
- 5:te distriktet, omfattande Gävleborgs, Kopparbergs och Jämtlands läns under-distrikt;
- 6:te distriktet, omfattande Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns under-distrikt.
2. Inom varje under-distrikt, som lämnar bidrag till prisbelöningar, hållas årliga besiktningsmöten på de ställen, vilka Stuteri-överstyrelsen, efter det Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshavande blivit hörde, bestämmer.
3. Nämnde möten hållas under juli och första hälften av augusti månader på de tider, som uti den härnedan i §4 stadgade ordning närmare bestämmas; dock att i de båda skånska under-distrikten hingstuppvisningen sker i slutet av mars eller i början av april; varemot fölston och unghästar där uppvisas på samma tider, som inom de övriga distrikten.
4. Tider och ställen för dessa mötens hållande tillkännagivas senast en månad förut inom under-distriktet genom kungörelse av Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshavande.
5. Bedömandet av de hästar, vilka för tävlan om pris uppvisas, skall inom varje under-distrikt vara uppdraget åt en särskild nämnd.”
Även idag är landet indelat i distrikt. Dessutom bör det finnas i varje län en Länskommitté. Ledamöter till länskommittéen väljs av de föreningar som tecknat avtal med SH om att få delta på sommarpremieringarna: https://svehast.se/.../sommarpremiering/lanskommittelista/
Nuförtiden sträcker sig sommarpremieringssäsongen från juli till slutet av september. Datum och platser för årets sommarpremieringar hittar du här: https://svehast.se/bedomningar/sommarpremiering/
År 1874 började hästpremieringen med bidrag av statsmedel i Sverige. Den syftade till att åstadkomma goda och för olika trakter i landet lämpliga häststammar. Ledningen av hästpremieringen och statens hingstdepåer sköttes av Stuteriöverstyrelsen. De hade till uppdrag att följa hästavelns utveckling och leda landets hästväsen, så att försvarets, näringslivets och enskildas behov av hästar blev tillgodosett.
"Stuteriöverstyrelsen, som tillhör jordbruksdepartementet, skall följa hästavelns utveckling och handhava högsta ledningen av landets hästväsen, så att såväl lantförsvarets och näringarnas som enskildas behov av hästar blir tillgodosett. Stuteriöverstyrelsen skall i detta syfte stå i förbindelse med hushållningssällskapen, hästuppfödarna och remonteringsstyrelsen samt tillgång till gemensamma överläggningar högst 1 gång årligen sammankalla ordförandena i hästpremieringsnämnden och chefen för remonteringsstyrelsen. Under Stuteriöverstyrelsen höra statens hingstdepåer och ledningen av hästpremieringen." -Lantmännens Uppslagsbok
Stuteriöverstyrelsen inrättades redan år 1818 som centralorgan för landets hästavel. Stuteriöverstyrelsen hade då ansvaret för hästaveln genom högsta administrationen av rikets kungliga stuterier och lantbeskällarinrättningen bland annat. "Styrelsens ändamål angifves i instruktionen vara »att i en förenings- § 2. punkt verka sammanhållning i det hela och gifva kraft åt verkställigheten i det speciella af alla de anstalter, som å statens sida vidtagas till inhemska hästafvelns förkofran»."
Stuteriöverstyrelsens arbete övertogs av Lantbruksstyrelsen 1934.
Det var alltså Stuteriöverstyrelsen som hade ansvar för premieringen av hästar i landet, och landet var indelat i sex distrikt. Men hur såg premieringsnämndens sammansättning ut och vad hade ordförande för ansvar?
§ 3 Nämndens sammansättning
1. Nämnden består av tre sakkunnige män.
Ordförande i nämnden är den, som av Kongl. Maj:t för viss tid förordnas att utöva tillsyn och uppsikt över hästaveln i hela distriktet.
Av de tvenne ledamöterna varder den ena av Kongl. Maj:t likaledes för viss tid förordnad för hela distriktet, varemot den andre utses för under-distriktet av vederbörande hushållningssällskap.
Nämnden biträdes vid besiktningen av en veterinär, som av Kongl. Maj:ts Befallningshavande, på Ordförandens hemställan, därtill beordras.
§ 4 Nämndens åliggande m.m.
a) att utsätta dag och timma för besiktningsmötenas hållande på bestämda platser, samt att derå upprätta förteckningar, särskilt för varje under-distrikt;
b) att innan april månads utgång till Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshavande insända nämnda förteckningar med begäran om dessas offentliggörande och erhållande av Kongl. Maj:ts Befallningshavandes därom utfärdade kungörelse, ävensom att samma kungörelse måtte tillställas den ledamot i nämnden, som hushållningssällskapet utsett; börande dylika förteckningar för landskapet Skånes båda under-distrikt insändas före slutet av februari månad;
c) att, samtidigt med dessa förteckningars insändande, hos Kongl. Maj:ts Befallningshavande begära, det en veterinär måtte beordras att å de särskilda mötesplatserna biträda nämnden vid besiktningarna, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshavande ville meddela ordföranden uppgift ej mindre å den till varje mötesplats beordrade veterinär, än även å den ledamot, hushållningssällskapet för under-distriktet utsett;
d) att upprätta och vid samma tid låta tillställa den av Kongl. Maj:ts förordnande distriktsledamoten dylika förteckningar för hela distriktet;
e) att hos Stuteri-överstyrelsen rekvirera reseförskott för sig och för den av Kongl. Maj:ts tillförordnade ledamoten, ävensom nödigt antal skådepenningar till prisbelöning av unghästar;
f) att under besiktningsresorna medhava såväl hästmått som erforderliga besiktningsrullor och anmälningssedlar, vilka, på rekvisition, från Stuteri-överstyrelsen erhållas;
g) att tillhandahålla ovannämnde anmälningssedlar åt de hästuppvisare, som sådana åstunda.
Nämnden är ju ungefär lika sammansatt än idag, med ledamöter (minst två stycken exteriöra) och en veterinär för att vara beslutsmässig, åtminstone vid hingstpremieringarna. Vid behov tillkommer också bruksprovsdomare. Och numera kan förstås även kvinnor ingå i nämnden, inte endast ”sakkunnige män”
Skillnad nu mot då är att vi skilt på hingstar och ston, enligt detta reglemente bedömdes alla hästar i området på samma plats.
Idag den 8 mars är det internationella kvinnodagen som uppmärksammar flickor och kvinnors rättigheter över hela världen. Därför passar vi på att lyfta hur det har sett ut med kvinnor i hästnäringen och närmare bestämt kring hästpremieringarna?
Hästsport och brukandet av hästen i det militära och inom jordbruket ansågs från början vara för männen, de var de som red och använde hästen. Detta förändrades successivt, då kvinnorna fick börja rida och i början av 1900-talet fick kvinnorna även börja rida i vanliga sadlar, i stället för att bara rida iförd klänning, i damsadel. Kvinnor fick inte heller delta i OS förrän på 1950-talet (då i dressyr). Idag är hästsporten en jämlik sport, en av få sporter där kvinnor och män tävlar på lika villkor.
Vår första kvinnliga premieringsförrättare i Sverige var Madeleine Beckman, som år 1981 blev förordnad av Lantbruksstyrelsen som premieringsförrättare. År 1987 blev Madeleine även den första kvinnan att vara ledamot i en allmän hingstpremieringsnämnd som suppleant i den nybildade ponnyhingstpremieringsnämnden!
”På 70-talet började jag "prya" på hingstpremieringarna i I:a och III:e området, först som rasrepresentant och sedan som veterinärkandidat, och blev mycket väl bemött av "premieringsgubbarna". Jag har genom åren varit ledamot och ordförande i olika hingstpremieringsnämnder och jag tror faktiskt att arbetet i en nämnd fungerar som bäst när den innehåller både män och kvinnor.”
Dagen till ära ber vi även Madeleine nämna en kvinnlig förebild:
"En kvinnlig förebild är absolut Ella Velander, en stark kompetent kvinna som vänligt men bestämt kunde styra upp det mesta. Ella var en kvinna som såg och stöttade andra kvinnor, om fler vore som Ella skulle jämställdhetsfrågorna nog snart vara lösta"
Våra idag kvinnliga premieringsförrättare är Madeleine Beckman, Elisabet Ljungstorp, Helena Torkelsson och Liselotte Erixon.
Foto: Hingstpremiering på Strömsholm 1980. Madeleine Beckman tillsammans med ordförande Lennart Ljungstorp och veterinär Bertil Olsson. (foto privat)
Lantbruksstyrelsen tog över ansvaret för hästpremieringarna när Stuteriöverstyrelsen upphörde 1934.
Kungl. Lantbruksstyrelsen inrättades år 1889 och var ett centralt ämbetsverk som hade tillsyn över politiska intressen i Sveriges jordbruk - lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen. Ämbetsverket hade därför rätt att vidtaga, eller hos regeringen föreslå åtgärder, som skulle kunna främja dessa näringar. Lantbruksstyrelsen hade många uppgifter, bland annat hade de skött ledningen kring premieringen av nötboskap sedan 1892, de skulle även administrera och rapportera till Jordbruksstyrelsen om hushållningssällskapen och om landets lantbruksskolor, ett arbete de övertog 1890.
Kungl. Lantbruksstyrelsen övertog alltså ansvaret för hästpremieringen. Varje distriktspremieringsnämnd bestod av en ordförande och två ledamöter, av vilka den ena var utsedd av hushållningssällskapet. Premiering ordnades vid årliga besiktningsmöten, från 1950 kallade premieringsmöten, i de underdistrikt till vilka statsmedel anvisats för ändamålet. 1934 indelades verksamheten i sommarpremiering, verkställd av distriktspremieringsnämnden, och vårpremiering, verkställd av en rikspremieringsnämnd, bestående av ordförandena i 1:a, 2:a och 3:e distriktspremieringsnämnderna.
Visste ni att Lantbruksstyrelsen avvecklades och uppgifterna fördes över till Statens Jordbruksverk då det inrättades 1991? Men det var tidigare än så som de statliga premieringsnämndernas verksamhet upphörde, nämligen 30 juni år 1985. Låter årtalet 1985 bekant? Jo, det var nämligen då Svenska Hästavelsförbundet bildades, men historien om det kommer framöver! Håll utkik!
Bild: Hästpremiering i Västerbotten år 1942 https://samlingar.skellefteamuseum.se/objects/c61-300152/
Bilden är ifrån katalogen gällande Vårpremieringen i Skara 6–8 februari 1941 med 96 (!) deltagande hingstar.
Hästpremieringarna delades upp år 1934 (när Lantbruksstyrelsen övertog ledningen) i vårpremiering och sommarpremiering. Vårpremieringarna anordnades från 1 februari-15 april för yngre hingstar 3–4 år gamla att premieras. Även äldre ej tidigare premierade hingstar hade tillträde till vårpremieringen. Vid sommarpremieringarna uppvisades äldre redan premierade hingstar samt 1–2 åriga hingstar, ungston och ston.
Vårpremiering utfördes av den s.k. rikspremieringsnämnden. Den bestod i de tre södra distrikten av de tre ordförandena i dessa distrikts premieringsnämnder. I de två norra distrikten var det de två ordförandena och en ordförande från någon av de södra distrikten, som var utsedd från lantbruksstyrelsen. En särskilt förordnad veterinär ingår i rikspremieringsnämnden och ska undersöka varje hingst och avlämna skriftligt yttrande.
1934 skärptes även härstamningskraven gällande hästpremiering. ”För att hingst skall kunna premieras, fordras att han är fallen efter kvalificerad far, morfar, mormorsfar samt mormorsmorsfar, alla inom samma ras. För att sto skall vara premieringsbart fordras, att detta är fallet efter kvalificerad far och mor, med kvalificerad far och morfar, alla inom samma ras. ”Kvalificerad hingst är sådan, som i sin ras premierats efter år 1900. Beträffande importerad hingst skall denne vara införd i av lantbruksstyrelsen erkänd utländsk stambok”
Känns systemet bekant? Nu anordnas hingstpremieringar under våren och sommarpremieringar anordnas under juli-september, för ston, valacker av alla åldrar och unghingstar 1–2 år (samt av vissa raser redan godkända hingstar för sundhetskontroll)
När vi ändå är inne på temat avelsvärdering, hingstpremieringar och vårpremieringar så är det värt att lyfta fram skriften ”Kongl. Jordbruksdepartementet 1902 – meddelanden angående den med statsmedel understödda hästpremieringen m.m.”
Skriften redovisade bland annat om hingstar och betäckningar runt om i landet:
- Ras eller slag
- Hingstens namn
- Färg och tecken
- Född (år)
- Höjd över manken
- Härkomst, fader och moder
- Antal betäckta ston 1900 och 1901
- Värdebokstav
- Unghästar med skp för året (skådepenning)
- Av staten inköpta remonter för året
- Ägarens namn och hemvist
- Län
Den hingst som betäckt flest hingstar i denna skrift var ardennerhingsten Figaro, född 1890, med 132 betäckta ston år 1900! Ägare var Rolfstorps Hingstförening i Halland. Hingstföreningar innebär sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning av värdefulla avelshingstar. Hingstföreningar var vanliga förr i tiden och var alltså ett sätt för stoägarna att tillsammans kunna köpa, säkerställa och ha tillgång till ett bra hingstmaterial.
När staten hade ansvaret för hästpremieringarna i landet så infördes det 1914 en lag om hingstbesiktningstvång.
”Inom område, varest hingstbesiktningstvång införts, må icke hingst, med mindre han uppnått tre års ålder ävensom prövats vara såsom beskällare inom orten lämplig, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning användas till betäckning av sto, som tillhör annan än hingstens ägare, och ej heller, därest hingsten äges av två eller flera personer samfällt, till betäckning av sto, som tillhör någon av dem enskilt.
Prövning, som nyss nämnts, verkställes av statens premieringsnämnd eller dess ordförande i enlighet med de bestämmelser härutinnan, vilka meddelas av Konungen.”
I lagen om besiktningstvång för hingstar fanns krav på att alla hingstar som skulle användas i avel skulle vara godkända av staten. Det var ett lagbrott att använda en hingst som inte var godkänd för avel/avelsvärderad av staten, och en förseelse mot denna lag straffades med böter från 10–200 kronor. Bedömningen av hingstarna gjordes av en nämnd som utsågs av dåvarande Lantbruksstyrelsen. Det fanns även ett krav på att hingstarna skulle uppnå̊ ett förväntat avelsvärde som innebar en viss miniminivå̊ avseende kvalitet, för att få användas i avel. Genom lagen om hingstbesiktningstvång (även lagen om galtbesikningstvång) kunde användningen av mindervärdiga handjur för betäckning förhindras.
År 1985 upphävdes lagen om hingstbesiktningstvång (1914:4 51) och ersattes med lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Kravet på avelsvärdering behölls men ansvaret för avelsvärderingen flyttades över från staten till hästorganisationerna. Staten har därefter inte ställt något krav på hingstens kvalitet i avelsvärderingen utan det enda krav som behölls innebar att hingstar som skulle verka i avel med andra ston än hingstägarens egna skulle vara avelsvärderade i Sverige.
Numera från 1 december 2005 finns inget statligt krav på att hingstar skall vara avelsvärderade för att få användas till avel. De av Jordbruksverket godkända avelsorganisationerna och rasföreningarna har egna krav för avelsvärdering av hingstar. Många avelsorganisationer har krav på att fadern ska vara avelsvärderad och godkänd enligt rasvisa krav för att avkomman ska kunna föras in i den högsta avdelningen i rasens grundstambok.
Från 1874 hade Stuteriöverstyrelsen ansvaret över hästpremieringarna i landet, som sedan övertogs av Lantbruksstyrelsen 1934. År 1985 släppte staten ansvaret över hästpremieringarna och lät hästnäringen själv ta hand om hästfrågorna. Det hela föranleddes av den så kallade ”Hästutredningen” och 1985 bildades Svenska Hästavelsförbundet.
Redan år 1967 fastslog riksdagen att husdjurskontrollerna skulle skötas av näringarna själva. Att statens medverkan ska vara att utfärda rambestämmelser samt att övervaka verksamheten. Då annan lämplig huvudman för hästaveln saknades vid denna tidpunkt, så blev den kvar inom staten tills vidare.
År 1979 tillsattes den statliga så kallade Hästutredningen (SOU 1982:51). Den hade till uppgift att bland annat undersöka frågor som hade att göra med reglerna för avelsvärdering och huvudmannaskap för hästaveln. Kommitténs slutbetänkande av Hästutredningen ”Hästavel och hästanvändning, statens stöd åt hästaveln, m.m.” syns på bilden.
Hösten 1984 bildades den interimistiska organisationen Föreningen för Hästkontroll (FHK). Den var en följd av riksdagens beslut 1983 att huvudmannaskapet för hästkontrollen skulle överföras till näringen, dels en följd av den nämnda Hästutredningen. Dess syfte var att förbereda avelsorganisationerna på att ta över huvudmannaskapet för hästavelsaktiviteterna. Medlemmarna var praktiskt taget samtliga rikstäckande avelsföreningar.
I juni år 1985 grundades den nya organisationen Svenska Hästavelsförbundet (SH). Strax därefter beviljade Lantbruksstyrelsen förbundet huvudmannaskap för hästkontrollen och avelsvärderingen. Huvudmannaskapet gällde hingstar för samtliga hästraser i landet utom varm- och kallblodstravare samt engelskt fullblod i fullblodsaveln.
Enligt stadgarna är Svenska Hästavelsförbundets övergripande syften följande:
-att företräda medlemmarnas gemensamma intressen och att främja kvaliteten och utvecklingen i den svenska hästaveln.
-vara avelsorganisation för vissa rasföreningar och serviceorganisation genom avtal för de avelsorganisationer som önskar.
I arkivet på SH’s kansli i Skara, så fanns denna premieringsrulla från tidigt 60-tal. Just denna sida på bilden gäller premierade fölston inom Östergötlands län år 1963. Stona har belönats med mellan 40-100 kronor!
I premieringsrullan finns följande att läsa:
- Ägarens namn och hemvist (även premieringsplats/datum)
- Stoets: Namn, stamboksnr, färg och tecken
- Stoets: Födelseår
- Stoets: Härstamning
- Fölets: Kön
- Fölets: Far
- Fölets Färg och tecken
- Stoet är synb. dr. e. betäckn. Föreg. år av ________ detta år ombetäckt______
- Belöning: A, AB eller B
- Belöning: Kr
- Anteckningar
Premieringsrulla samlar resultaten från premieringarna för myndigheterna (fanns i huvudsak hos Hushållningssällskapen) Idag redovisas resultaten digitalt i Blå Basen och innan dess så redovisades det i Blå Boken – mer om det framöver.
Hur mycket pengar som delades ut kunde skilja mellan olika perioder beroende på vad tilldelningen från staten var och vad som bestämdes att premieras beroende på efterfrågan. 1963 belönades exempelvis nordsvenska ston med tilldelad avelsvärdesklass B 40 kronor, AB 70 kronor och A 100 kronor.
I premieringsrulla samlades informationen och rapporteringen från landets premieringar för myndigheterna. Premieringsförrättarnas berättelser till allmänheten skedde skriftligt i tidningen Hästen.
I tidningen Hästen – en tidsskrift för hästavel och hästsport, rapporterade alltså varje premieringsförrättare en sammanfattning om årets premieringar, uppdelat på distrikt och län. Det var information för allmänheten, att där kunna ta del av premieringsresultat och referat från de olika distrikten runt om i landet.
”Antalet premierade hästar har visserligen överlag sjunkit, men det förefaller dock som om en viss stagnation i den fallande tendensen inträtt och att på sina håll ett svagt nyvaknat eller rättare sagt återvaknat intresse för hästavel kunnat spåras” så står det i inledningen av Tredje distriktets premieringsberättelser angående 1953 års hästpremieringar. Sedan följer rapport från respektive län som ingår i distriktet, uppdelat på vårpremieringar och sommarpremieringar.
På bilden är det ett uppslag i Hästen med bildsvep från hästpremieringar runt om i landet. Bland annat från 1952 års hästpremieringar i Skellefteå och uppslaget innehåller bilder på varmblodiga hästar, nordsvenskar och ardennerhästar.
När huvudmannaskapet för hästkontrollen överlämnades till Svenska Hästavelsförbundet 1985, så innebar det även ansvaret över skriften ”Hästpremiering m.m.” som kallades Blå Boken.
Blå Boken hade getts ut sedan år 1900 i obruten serie, om den svenska hästaveln och resultatrapportering från premieringarna bland annat. Anledningen till att den kallades Blå Boken var för att den hade ett blått omslag. Från 1986 till och med 2010 gavs Blå Boken ut via Svenska Hästavelsförbundet, och kallades istället för ”Hästavel”.
Viss utveckling av innehållet skedde då SH övertog ansvaret för Blå Boken. Det som förändrades redan år 1986 var att ingen rapportering för travare och galoppörer redovisades och man utökade innehållet från sto- och hingstpremieringarna samt att fölningsresultatet visades för enskilda hingstar.
Blå Boken: Hästavel, innehöll bland annat:
- Information om godkända hingstar för avel
- Sammanställning över betäcknings- och fölningsresultat
- Statistik i olika former, t ex. betäckningssiffror över tid
- Avkommestatistik från sommarpremiering/treårstest
- Rapport/resultat från avelsvärdering för hingstar repsektive sommarpremieringar
- Diplom- och elitston
- Information om olika nämnder och instanser via SH
Blå Boken utgavs mellan år 1900 till och med 2010, ett stort antal böcker om landets hästavel. Numera finns en del av informationen digitalt, via Blå Basen.
Från Blå Boken till Blå Basen, hur har processen med skapandet av hästdatabasen och dess system sett ut och vilka funktioner har den? Blå Basen är Svenska Hästavelsförbundets webbtjänst för registrering av hästar. Blå Basen innehåller uppgifter om hästarna själva, deras härstamning, betäckningar och avkommor, resultat från exteriörbedömningar, tävlingar, avelsvärderingar m.m.
I början av 2000-talet fördes en diskussion om ett gemensamt hästregister, och SH:s styrelse bestämmer 2002 att ett sådant hästregister ska vara publikt. Runt denna tid införs det krav på hästpass och SH tar fram ett passprogram som till en början används av SH, ardennerföreningen och dartmoorsällskapet.
Från 2005 finns ett register över chipnummer publikt sökbart via webben och året därpå avsätts en större summa pengar för att bygga ut detta med mer information publikt synligt. Från 2006 börjar denna databas att kallas för Blå basen. Under 2007–2008 arbetas det för fullt med utvecklingen av systemet och SH har sökt extern finansiering via HNS och Jordbruksverket. Fram till denna tid har systemet endast varit en hästdatabas för visning av härstamning, avkommor och så vidare.
Från 2009 skrivs hästpass ut ur systemet och man frångår helt det gamla datasystemet Rulle som låg lokalt på varje registraturs dator. Från 2010 kompletteras Blå basen med information från inrapporterade språngrullor. Under tidigt 2010-tal kompletteras Blå basen ytterligare med avelsvärderingsresultat för både ston och hingstar.
2016 lanserades en funktion som gjorde det möjligt för hingsthållare att rapportera genomförda betäckningar via webben. Stoägarna har kunnat rapportera in resultatet av betäckningarna sedan några år tillbaka.
Under sommarhalvåret är det ett stort antal exteriörbedömningsresultat som matas in från sommarpremieringar och utställningar.
Här på hemsidan finns samlat vilka uppgifter man kan söka fram: https://svehast.se/vilka-uppgifter-finns-i-bla-basen/
Imorgon den 25 maj så är det dags för SH's årsstämma i Kvänum. Den allra första årsstämman hölls på Flyinge 27 juni 1986 och ordförande för Svenska Hästavelsförbundet var då Gunnar Johansson.
På årsstämman deltar styrelsen, kanslipersonal och representanter från SH's medlemsföreningar. Antal representanter föreningarna kan delta med baseras på genomsnittet från de senaste tre årens antal betäckta ston.
SH's styrelseledamot Torsten Jeppsson har deltagit i princip alla årsstämmor sedan starten. Han blev invald som suppleant i SH:s styrelse på årsstämman 1986!
"Det är roligt med årsstämman, att träffa folk och diskutera då man får höra vad folk har för uppfattning. Är man med i styrelsen så ska man vara med på stämman. Jag ser fram emot årets stämma, att träffa folk och hoppas att den fortlöper väl och att folk är positiva" säger Torsten.
Vilka ingick i den första styrelsen för Svenska Hästavelsförbundet, från vilka föreningar och vad diskuterades? Från början handlade mötena mer om det rent organisatoriska – att bygga upp och skapa själva huvudorganisationen, till att sedan handla mer om de praktiska frågorna. Svenska Hästavelsförbundets första ordinarie styrelsemöte hölls i Jönköping, 29 juli 1985.
Följande personer var närvarande:
Gunnar Johansson, ordförande (Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen)
Daniel Aronius (Svenska Fjordhästföreningen)
Ivan Bengtsson (Svenska Arabhästföreningen)
Margareta Dahlbom (Svenska fullblodsavelsföreningen)
Mats Jennerholm (Svenska Islandshästföreningen)
Kjell Larsson (Svenska Lipizzanerföreningen)
Jan Philipsson (Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga hästen)
Sigurd Sefastsson (Föreningen Nordsvenska Hästen)
Gunilla Wernerheim (Svenska Angoarabföreningen)
(Magnus Gustavsson, sekreterare)
Hilding Norrby, adjungerad representant från Hushållningssällskapet (Svenska Russavelsföreningen)
Det diskuterades bland annat:
-Avelskommittéer (AK) och sammansättningen av dessa, ledamöterna utsågs av styrelsen efter förslag från respektive avelsföreningen. På bilden kan ni se hur beslutet blev, med indelningen och antal ledamöter i de olika Avelskommittéerna
-Arbetsuppgifter/befogenheter för och sammansättning på Arbetsutskott (AU) inom SH’s styrelse
-Verksamhetsledare för SH (det beslutades att anställa Magnus Gustavsson)
-Förflyttning av kansliet (det beslutades att flytta kansliet till Uppsala)
-Fälthuvudmän för hästkontrollsverksamheter
Som ni ser så var det god spridning från landets avelsföreningar i styrelsen, vilket det är än idag med ännu fler medlemsföreningar än då. Mångfalden är styrkan inom Svenska Hästavelsförbundet!
Förra veckan så gick vi igenom SH’s första årsstämma och den styrelse som där blev vald att representera Svenska Hästavelsförbundet. Nu är det dags att presentera SH’s styrelse, som utsågs vid senaste årsstämman i slutet av maj 2024.
Enligt stadgarna lyder följande:
Ӥ 15 Styrelse
Ledamöter och suppleanter utses av förbundsstämman för tiden från valet t o m förbundsstämman andra året därefter. Styrelsens ordförande utses för en tid av ett år av förbundsstämman. Utöver ordförande består styrelsen av lägst sex och högst 10 ledamöter med lägst tre suppleanter.”
Svenska Hästavelsförbundets styrelse 2024-2025
Kåre Gustafson, ordförande
Lennart Gustavsson, vice ordförande
Övriga ledamöter:
Torsten Jeppsson
Gunn Johansson
Cathrine Nennestam
Ingemar Vendelstrand
Margareta Lindahl
Suppleanter:
Magnus Karlsson
Ida Wöllecke
Carola Carlsson
Jannica Krafft
Vi hälsar vår nya styrelserepresentant extra varmt välkommen och tackar Viveka Karlestrand för sitt engagemang de år som varit. SH:s ändamål är att företräda medlemmarnas gemensamma intressen och att främja kvalitet och utveckling i svensk hästavel. SH är dels avelsorganisation för vissa rasföreningar enligt avtal och dels service- organisation, genom att tillhandahålla beställda tjänster enligt avtal med berörda avelsorganisationer.
Idag ligger Svenska Hästavelsförbundets kansli vid Stortorget i Skara, dit flytten gick i januari 2021. Just kansliets placering var något som fattades beslut om vid det allra första styrelsemötet i juli 1985, häng med så reder vi ut kansliets placering under åren!
- Vid SH's allra första styrelsemöte så beslutades det att kansliet skulle förläggas till Uppsala, vid hushållningssällskapets Brogården och flytten planerades till 1 oktober 1985. Det var även då man valde att anställa Magnus Gustavsson som verksamhetsledare. Ordförande var Gunnar Johansson.
- I november år 2000 flyttades kansliet från Uppsala till Kolbäck, Strömsholm. Ordförande var då Torsten Eliasson och verksamhetsledare Jan Lockwall. År 2000 kom dessutom första lagen om hästpass, att alla hästar måste registreras och få ett pass.
- I december 2005 flyttades kansliet från Strömsholm till Skara, på Gråbrödragatan i samma byggnad som SLU. Ordförande var då Eskil Erlandsson och generalsekreterare Dan-Axel Danielsson. Under denna tiden så hade SH kvällsöppet, på grund av det hårda trycket på passtillverkningen.
- I januari 2021 flyttades kansliet till nuvarande lokaler, vid domkyrkan i Skara med besöksadressen Stortorget 2. (Nuvarande kansli på bilden)
Här hittar du mer information om kansliet, postadress, besöksadress, kontaktuppgifter och kanslipersonal bland annat: https://svehast.se/om-sh/kansli/
Vi vill önska er alla en glad midsommar! Här kommer en midsommarhälsning från SH:s ordförande Kåre Gustafson:
"Sedan 1874 har kontinuerligt och systematiskt arbete bedrivits i Sverige för att förbättra exteriöra egenskaper, öka hållbarheten och minska antalet defekter. Detta arbete har resulterat i en mycket stark svensk avel! SH har som både kortsiktig och långsiktig målsättning att öka betäckningssiffror och visningsgrad för samtliga raser och kategorier. För att fortsätta hålla avelsarbetet starkt och trovärdigt i Sverige så önskar jag att ni kör era ston till betäckning i helgen och anmäler till en sommarpremiering!"
"Att mäta hästar är en lång tradition och genom att säkerställa korrekta mätningar så höjer vi tillförlitligheten av de exteriöra måtten för hästägare, exteriördomare och rasföreningar. Detta är av yttersta vikt för den samlade statistiken, historiken och för framtidens avelsarbete."
På bilden ser vi veterinär Victor Tirén mäta mankhöjden på en häst vid en hästpremiering i Västerbotten. Bilden är troligtvis tagen år 1933, då den publicerades med flera andra i ett reportage i tidningen Norra Västerbotten.
"En långvarig tradition av bedömningar med likartat reglemente gör att resultaten kan jämföras över tid. Detta gäller i allra högsta grad även mätningen. En viktig del av bedömningsarbetet har varit och är fortfarande hur denna mätning utförs. Att mätningen utförs korrekt är av största vikt för att bland annat kunna sammanställa tillförlitlig statistik och därmed bidra till att utvärdera avelsarbetet."
Vilka mått som skall tas finns reglerat i respektive ras reglemente, några exempel på olika mått som kan tas idag vid avelsvärdering är: mankhöjd, skenbensomfång, skenans bredd, knäomfång eller bröstomfång. Vill du veta mer om mätning så kan du beställa/ladda ner Svenska Hästavelsförbundets Mätinstruktion på https://svehast.se/.../matinstruktion-for-olika-hastraser/
Bildkälla: https://samlingar.skellefteamuseum.se/objects/c61-143754/
Det finns många personer som på riktigt har ett gediget intresse för bakgrunden och historien om svensk hästavel. En av dessa är Anders Thorell, exteriördomare och sann entusiast inom ardennerhästen.
"Mitt avelsintresse är stort, för att det är så jäkla intressant och viktigt! Alltifrån det viktiga med att välja hingst till ett sto, att kolla i stamböcker om historik generationer tillbaka, exteriör och vad de har lämnat för att se om hingsten passar till mitt sto - till att så småningom avelsvärdera och stambokföra."
Följande inlägg kommer att handla om bland annat:
-Vikten av att förstå historien
-Premieringarna förr, premieringsförrättare, frisedlar, förändringar
-Hingstföreningar, kuriosa och betydelsen för aveln
-Anders egen historia och bakgrund till ett livslångt engagemang inom hästsverige, men framförallt inom ardennerhästen.
"Jag har alla stamböcker för ardenner hemma och de används flitigt!" säger Anders och berättar om hur han tillsammans med andra stamboks- och avelsintresserade goda vänner, nördar ner sig i stammar, linjer och letar långt tillbaka för att få hela bilden om hästar både förr och nu.
Anders Thorell är som historierummet själv, han berättar engagerat om hästavel och historia med humor och värme. Hoppas ni vill hänga med!
”Förr i tiden så var hästen bondens bank. På alla familjefotografier från förr så ser man att hästen står med, ofta centralt på fotot. Hästen var enormt viktig!” säger Anders om hästens betydelse. Genom att betäcka sina ston med bra hingstar så kunde bönderna få fram bättre avkommor som premierades och kunde säljas, därigenom kunde bonden få mer pengar och utvecklade sitt avelsmaterial, maskiner och redskap till det bättre. En stor del i det hela var hingstföreningarna, som gav bönderna möjlighet att betäcka sina ston med riktigt bra hingstar.
Genom kunskap om historien kring hästaveln och premieringarnas utformning och utförande så kan vi förstå nuet: Avelsorganisationernas uppbyggnad och funktion, Svenska Hästavelsförbundets roll i hästnäringen och om premieringssystemet vi har idag. Många av hästraserna inom Svenska Hästavelsförbundet har en historia som sträcker sig långt tillbaka då hästarna användes inom jordbruks-/gruvarbete och som arbetshästar. Det finns raser som härstammar från det vilda, där de friska och starka överlevde genom naturligt urval. Inom raserna jobbar man för att bevara egenskaper, ett gott temperament, sunda och friska individer som har god exteriör och är hållbara och användbara. Det mångsidiga användandet och brukandet är viktigt för att öka de olika hästrasernas status och värde.
Ibland kan egenskaper och likheter dyka upp flera generationer senare, och ibland så följer det en viss stam/linje helt och hållet. T. ex. lynne, exteriör, benställningar eller andra egenskaper. Ett råd Anders ger till avelsintresserade idag: ”Titta på stammarna, lär känna vad du har för sto och vad som finns bakom – sen, vilken hingst passar? Ta hjälp och lär dig mer, för historien är viktig och historien kommer alltid i kapp.”
Bilden: Anders Thorell med Ullfort, den första hingst han visade på premiering 1976.
Vi fortsätter den historiska tillbakablicken på hästpremieringarna, för att förstå historien och bakgrunden till dagens avelsvärderingar. Idag är det dags för avelsdiplom. Avelsdiplom tilldelades treåriga ston med synnerligen lovande egenskaper som avelsdjur.
”Att som uppfödare/ägare få ett treårssto med avelsdiplom var jättestort! Folk kunde cykla flera mil för att få titta på en häst som tilldelats diplom. Förr om ett ardennersto fick diplom och sedan såldes, så kunde man köpa en mindre gård för pengarna. Det var ovanligt och en väldigt ärofylld utmärkelse” berättar Anders Thorell om avelsdiplomet och betydelsen för hästägarna.
Bilden ovan som tillhör Anna Lindgren, är fotograferad på ett avelsdiplom som tilldelades hennes farfar Nils Lindgrens uppfödning. Det treåriga ardennerstoet Lady e. Ton-Per 5994 u. Vilgy 43293 tilldelades avelsdiplom vid hästpremiering i Mantorp år 1939. Avelsdiplomet hittade Annas far Ingvar Lindgren när han röjde i en låda nyligen. ”Vi hade tre ardennerhästar, kor och grisar. Vi hade två drängar som skötte hästarna. Hästarna användes inom jordbruket, och far behövde ju inte fler hästar så fölen/unghästarna såldes. Gården var på ca 30–40 tunnland och lite skog” minns Ingvar. Gården arrenderades sedan ut och senare såldes den och även hästarna.
Premieringsförrättarna delade ut diplomet till ston som var särskilt goda representanter för rasen med bra stam. När staten hade ansvaret för hästpremieringarna så var det lika regler för alla, idag skiljer sig reglerna för olika avelsorganisationer med rasvisa reglementen. ”Förr, när det visades så enormt många hästar så var det framför allt de stora stuterierna som fick avelsdiplom, men det hände även att enskilda kunde få det men det var mer ovanligt” säger Anders.
Man kan tänka sig att det var stort för Nils Lindgren när Lady tilldelades diplom i slutet av 1930-talet!
Avelsdiplom var en stor utmärkelse förr i tiden, och är så än idag när det utdelas vid avelsvärdering för de treåriga hästarna. För idag gäller avelsdiplomet inte enbart ston, även valacker kan tilldelas avelsdiplom av vissa raser!
Avelsdiplom var en av åtgärderna för att stärka och uppmuntra hästaveln, för särskilt bra ston som var goda representanter för rasen och av en bra stam. En annan del var utställande av frisedlar på premieringarna. "Frisedlarna delades ut av premieringsförrättaren och gav möjligheten att utan kostnad betäcka ett speciellt sto med en passande utvald hingst inom distriktet" berättar Anders Thorell.
Frisedel utdelades som uppmuntran till ägare av premierade ston. Frisedeln innebar att denne kunde få sitt sto betäckt av förstklassig hingst utan att själv betala något. Frisedeln delades ut vid premieringen och överlämnades vid betäckningen till hingstens ägare. Hushållningssällskapet löste in frisedeln från hingsthållaren om sedeln inlämnades före den 1 nov. betäckningsåret.
Visste du att före 1922 delades även frisedlar ut till kor?
Reglerna för utdelande av frisedlar förändrades en hel del under åren, beroende på vilken typ av häst (ras eller användningsområde) som behövde stöttas extra inom aveln, så kunde exempelvis alla premierade fölston eller två- eller treåriga ungston tilldelas frisedel.
I ”Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957 ”så finns bland annat bilden med tabellen över antal hästar i landet och man uppmanar till förändringar på grund av det minskade hästantalet ”Ett fortsatt stöd till den svenska hästaveln är enligt domänstyrelsen er¬ forderligt, om icke rekryteringen av hästar skall äventyras.” De lämnar förslag till riksdagen med förändringar bland stöd/bidrag till hingsthållare och en förändring av reglerna kring utställandet av frisedlar, och annat som rör hästaveln i landet. Då önskar de att frisedlarna för betäckning ska gälla i två år istället för 1 år, även att fölston där fölet dött innan premieringen ska kunna tilldelas frisedel. Man föreslog också en höjning från 30 till 50 kronor gällande frisedlar.
"Hingstföreningarna, som äro enskilda sammanslutningar, byggda på andelsprincipen, hav till ändamål att genom anskaffande och tillhandahållande av avelshingstar, i första hand för medlemmarna men även för utomståendes räkning, förbättra särskilt arbetshästaveln inom resp. orter."
Hingstföreningarna har haft stor betydelse och var väldigt viktiga för hästaveln: "Hingstföreningarna gav bönderna möjlighet att betäcka sina ston med riktigt bra hingstar, få fram bättre avkommor och utveckla sitt avelsmaterial och därigenom förbättra sin ekonomi.” berättar Anders Thorell.
Hingstföreningarna var en sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning för inköp av värdefulla avelshingstar. Hushållningssällskapen kunde dessutom bevilja räntefria lån till hingstföreningar då Statens Hästavelsfond hade anslagit medel för utlåning till enskilda och föreningar för inköp av hingstar. Se bilden för en förteckning över hingststationer i Östergötland år 1913 med vilka hingstar som ägdes av föreningar eller enskilda, med eller utan lån från hushållningssällskapet, som höll hingstar av ardennerras, nordsvensk ras eller varmblodig ras.
”En vanlig bonde hade inte råd att köpa en ardennerhingst. Det var det bara de större godsägarna och de rika som hade möjlighet till det. Därför kunde flera bönder gå ihop och skapa hingstföreningar som de fick lösa andelar i och på så sätt skapa kapital för att köpa in en lämplig hingst till trakten. Genom bland annat språngavgifter så kunde kapitalet förbättras efterhand” berättar Jan-Sivert Antonsson från Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen.
Visste du att på 1920-talet så fanns det över 300 hingstföreningar – med ardennerhingstar - i landet! Idag finns det två hingstföreningar inom ardenner kvar, Kinds Härads Hingstförening i Södra Älvsborg och Himle Härads Hingstförening i Halland. Mer om det i kommande inlägg om hingstföreningen Himle Härads som tack vare storbönderna i Halland hade ett mycket bra kapital och köpte in de dyraste och bästa ardennerhingstarna.
Hingstföreningarna var en sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning för inköp av värdefulla avelshingstar. Hingstföreningarna har haft stor betydelse och var väldigt viktiga för hästaveln! Ardennerföreningens Jan-Sivert Antonsson delar generöst med sig av bilder och text om en av de största hingstföreningarna i landet: Himle Härads Hingstförening som tack vare storbönderna i Halland hade ett mycket bra kapital och köpte in de dyraste och bästa ardennerhingstarna.
”En av landets mest livaktiga, och nu ännu verksam (fast utan hingst ) är Himle härads hingstförening i Halland. Föreningen bildades i februari 1914. Föreningens första inköpta hingst blev Echelon 1448,f. 1910 i Belgien imp.hösten 1913 avb C.D von Essen, och i februari köpt till föreningen för 12 000 kronor, ett ganska högt pris just då. Hingsten hade en utsökt Belgisk antavla. Echelon 1448 beskrevs att vara en medelstor, väl sluten häst med vacker överlinje, något stupig länd och något böjd has, bra gång, gott lynne och produktiv.”
12 000 kronor - som Echelon köptes in för – motsvarar över 700 000 kronor i år 2024!
Efter inköpet av Echelon 1448 följde dessa hingstar:
-Fanfaron 1972, som inköptes och importerades år 1916 för 13.000 kronor hade under andra världskriget räddats över från Belgien till Nederländerna.
-Blanko av Bjertorp 4456, en av de mest betydande beskällare som svensk ardenneravel någonsin frambragt.
-Olympien de la Maladrée 5262 importerades 1929 för ett pris av 11 000 kronor, en ståtlig hingst med grann bog och goda rörelser
-Heron 5446 köptes in 1930 för 8 000 kronor och blev en utmärkt förvärvare som lämnade 27 godkända söner.
Hingstar som därefter som ägts av Himle Härads hingstavelsförening: Flobin 6134, Baron de Rose 5508, Hedir 7770, Tojem 9666, Ciberg 9438, Paulner 8322, Mival 8814, Royal av Assmåsa 9972, Armin 10770, Gardå 10766, Uman 11002, Tapol 11048, Rolle 11174, Macarol 11436, Carton 11536. Sista hingsten i föreningens ägo blev Atle 11708 född 1999, som lämnade 7 diplomston och 1 godkänd hingst, Prem A år 2024.
På bilden: Blanko av Bjertorp 4456, född 1921 på Bjertorp i Skaraborgs län. Blanko av Bjertorp 4456 bevarade ännu på ålderns dagar mycket av sin imponerande exteriör, där elegans och harmoni i formerna förenades med mäktighet och utpräglad hingstkaraktär. I aveln dokumenterade sig Blanko av Bjertorp 4456 som en av de mest betydande beskällare som svensk ardenneravel någonsin frambragt. Från år 1928 var han prem .A. Han dödades hösten 1942 på grund av hög ålder: 21 ½ år gammal. Under en tid satt hans huvud konserverat och uppstoppat på väggen i visningshallen i Falkenberg. Blanko fick inte mindre än 39 godkända söner. Och mängder med goda ston efter sig.
Den elitbetonade avel, som bedrivs i Himle Härad, har gynnsamt påverkat aveln även i hela Sveriges ardenneravel. Man har varit mycket noga med att köpa hingstar med mycket goda och väletablerade stofamiljer. Som man aldrig kan nog betona vikten av hur noga det är!”
Stort tack till Jan-Sivert Antonsson för en fantastisk redovisning av betydelsen för bönderna, landets jord- och skogsbruk, ekonomi och hästavel som hingstföreningarna har inneburit!
Vill du läsa hela Jan-Siverts sammanfattning av hingstarna inom Himle Härads hingstförenings historia? Rekommenderas varmt! Den hittar du här i PDF:
Utöver hingstföreningarna som var oerhört betydelsefulla, fanns det stuterier, hingstdepåer och hingstuppfödningsanstalter för att främja landets hästavel så att försvarets, näringslivets och enskildas behov av hästar blev tillgodosett.
De statliga stuterierna och hingstdepåerna arbetade i huvudsak bara med varmblodiga hästar. Aveln av kallblod sköttes av hushållningssällskap och de enskilda hingstföreningarna.
-Stuterierna: statliga inrättningar med ston och hingstar på anläggningar där det bedrivs hästavel, exempelvis Flyinge, Strömsholm, Ottenby, Erikssund. Andra enskilda stuterier som har varit viktiga för hästaveln var bland annat: Bäckaskog, Snogeholm, Brodda, Blomberg, Klintebys, Tjolöholm, Kaflås, Ljunghem, Munkerberg med flera!
-Hingstdepåer: de statliga hingstdepåerna var anläggningar med endast avelshingstar (beskällare) dit stona kom endast för betäckning, exempelvis Flyinge och Strömsholm (sedan stuterierna lades ner)
-Hingstuppfödningsanstalterna: med nordsvenska hingstar som bedrevs och underhölls av hushållningssällskapen och i vissa fall med statsmedel.
-Hingstförening: en sammanslutning av hästuppfödare inom en ort eller ett län för att underlätta kapitalanskaffning för inköp av värdefulla avelshingstar
Hingstuppfödningsanstalterna med nordsvenska hingstar var följande: vid Strömbäck och Umeå Lantbruksskola i Västerbotten, Norenberg i Värmland och den kanske mest kända hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtland – som startades 1903 i syfte att avla en stark arbetshäst!
Vi kommer framöver att fördjupa oss i historien kring några olika stuterier och hingstuppfödningsanstalter! Hoppas att ni vill hänga med.
Foto: från Nya Lantmännens bok
I veckans historiska inlägg lyfter vi fram några stuterier med historia och citat från boken ”Hästen – dess natur, skötsel och vård” av Vilh. Nauckhoff utgiven år 1896.
På de statliga stuterierna avlade man på varmblodiga hästar för att få fram större och starkare hästar till armén, bra kavallerihästar både i försvars- och anfallskrig. Flyinge, i Skåne, var ett statligt stuteri, med sin början år 1661 av Carl X Gustav. Dock har det ända sedan 1100-talet bedrivits hästavel och hästuppfödning på Flyinge. Ett annat statligt stuteri var Ottenby kungsgård på Öland med start 1831 fram till slutet av 1800-talet. Strömsholms stuteri i Västmanland grundades år 1640 och drevs fram till 1872, då det övergick till hingstdepå. Vid Strömsholm var även statens militära ridskola förlagd ”..och hingstarna erhålla såväl dressyr som nödig rörelse genom att användas för skolans räkning”
På bilden: Olle 2, en korsning mellan en syrisk ponnyhingst och ett russto, som finns i stammen på de flesta russ idag då han var rasens mest använda avelshingst. Bild lånad från russavelsföreningens hemsida. Här kan du läsa mer om Olle: https://svehast.se/wp-content/uploads/2019/03/Olle.pdf
I kommande FridayFact lyfter vi fram stuteriet vid Tjolöholm, hingstuppfödningsanstalten Wången och mycket mer!
”Tjolöholmsstuteriets ägare har inlagt stor förtjänst i höjandet af vårt lands ädla hästafvel, hvarför han förtjänar ett tacksamt erkännande af hvarje sann hästvän” Tjolöholms stuteri omnämns som ”landets yngsta men största stuteri” i boken ”Hästen – dess natur, skötsel och vård” av Vilh. Nauckhoff utgiven år 1896.
James Fredrik Dickson började på 1880-talet att samla på sig värdefullt avelsmaterial till stuteriet på Sikens gård på Onsala, och då markerna hade blivit för små så flyttades hela verksamheten till Tjolöholm år 1893, där det då byggts i ordning för hästverksamheten och kom att bli Skandinaviens största och modernaste privatägda stuteri!
James Fredrik ville förbättra landets hästavel och slippa importen av hästar. Här skapades ett gott svenskt material och man födde upp fullblod, halvblod och hackney-hästar. Vid stuteriet körskola utbildades unga män till skickliga kuskar och hästskötare. Stuteriet var mycket framgångsrikt och James Fredrik hade ett särskilt öga och intresse för avel. Det sägs att den framstående hästaveln på Tjolöholm ligger till grund för dagens svenska halvblodshäst.
Stuteriet beskrivs så här i boken ”I den 130 meter långa huvudbyggnad fanns det stallplats för cirka 120 av de 140 hästarna och runtom låg stora hagar. Det fanns hingststallar med spiltor och boxar, stall för rid- och vagnshästar, gallston och unghästar under dressyr. Föl och unghästar hade två egna stall med större och mindre boxar och mellan alla stallar fanns brandmurar”
James Fredrik dog plötsligt år 1898 av blodförgiftning och verksamheten övertogs av Greve Carl Bonde. 1906 upphörde verksamheten, då det var svårt med ekonomin och den entusiasm och intresse som James Fredrik haft saknades hos Carl för att klara driva det vidare. Stuteriet som var dåtidens största, gjorde ett stort avtryck inom svensk hästavel under den korta tid verksamheten pågick.
Stort tack till Ingemar Vendelstrand och Elisabeth Elfström på Tjolöholms slott för material och bilder!
Vi fortsätter att lyfta fram viktiga anläggningar för landets hästavel. Hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtland beskrivs som ”den nordsvenska hästens högborg” med en för rasen mycket betydelsefull verksamhet.
Wångens verksamhet startade 1903, då staten upplät militärbostället Wången i Alsens socken till Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs läns hushållningssällskap för nordsvensk hingstuppfödning. Wången leddes av en styrelse på fem personer: utsedda ledamöter. Varje höst köptes mellan 15–25 av de bästa hingstfölen i landet in till Wången, efter noggranna besiktningar. (År 1939 köptes 35 hingstföl in!) Alla hingstar i en årgång fick namn med samma begynnelsebokstav vid ankomsten till Wången.
”Wången, som varken är stuteri eller hingstdepå utan har som uppgift att genom härdande gruppuppfödning dra fram hårda, energiska, lättfödda och hållbara hingstar av lämplig storlek och grovlek för främst skogsbruket men också för norrländskt jordbruk och för andra ändamål, helt enkelt en ”allroundhäst”.”
”Hingstarna – ett 70-tal – får redan från början en rationell och härdande uppfödning med daglig utevistelse i stora rastgårdar oavsett väderlek” då hingstarna uppföds i samlade åldersgrupper fram till och med 3 års ålder. ”Betydelsen av att ett stort antal unghingstar äro sammanförda till gemensam uppfödning på en och samma plats kan knappast överskattas.” Det fanns många fördelar med gemensamhetsuppfödningen, samtliga unghingstar blev utsatta för likartade miljöer, hantering, utbildning och förutsättningar under uppväxttiden vilket gjorde det möjligt att jämföra de mot varandra och kunna gallra bort de som inte motsvarade förväntningarna.
Efterfrågan på Wångens hingstar var stor, av ett hundratal ursprungligen besiktade hingstar så lämnade 3-4st till slut Wången som avelshingstar efter en hård gallring. Hur utbildningen och premieringarna gick till – det kan du läsa nedan!
Den nordsvenska hästens högborg: Wången, var en för rasen mycket betydelsefull verksamhet. Den startade år 1903 och lades ner 1996, då hade ungefär 700 hingstar godkänts genom åren. Hingstarna fick en gedigen utbildning och genomgick en hård gallring, där de bästa godkändes som avelshingstar av premieringsnämnden.
Inkörningen och hingstarnas utbildning började tidigt, redan vid 1,5 års ålder efter betet. Sedan fortlöpte utbildningen och som 3-åringar fick de gå med i jordbruksarbete bland annat. Hingstarna användes vid de olika hästskötar- och hästkörarkurser som hölls på Wången, en mycket framstående utbildningsverksamhet med många elever från hela landet. Det gjorde också att de utskurna hingstarna som ej godkändes för avel var mycket eftertraktade som arbetshästar inom jord- och skogsbruk.
I boken ”Hingstuppfödningsanstalten Wången 1903-1943” så beskrivs de särskilda premieringarna för Wångenhingstarna, som brukade pågå under 3 dagar. Hingstarna visades upp för premieringsnämnden första gången som 3-åringar.
-Första dagen var det exteriörbedömning av 3- och 4-åriga hingstar samt travprov för 4-åringarna på Alsensjöns is. Travprovet på 1200 meter genomfördes med sulky.
-Andra dagen fortsatte bedömningarna med dragprov för 4-åringarna, de kördes framför ett belastat släddon 2500 meter och en del av sträckan var uppgrusad. ”Härvid får såväl premieringsnämnden som hingstspekulanterna tillfälle att studera hingstarnas draglag, styrka och rörelser”
-Tredje dagen ägnades åt slutbedömning av hingstarna, där resultatet av exteriörbedömning, travprov och dragprov slogs ihop och de placerades därefter.
Godkända 3-åringar blev kvar på Wången för vidare utbildning, de godkända 4-åriga hingstarna såldes via auktion.
För den som är intresserad av mer historier och bilder från Wången så finns bland annat Facebook-gruppen ”Nordsvenskarnas Wången” https://www.facebook.com/groups/85787237838/?locale=sv_SE och i boken "Föreningen Nordsvenska Hästen 75 år" finns mycket samlat material.
Äntligen är det dags, imorgon drar vi i gång jubileumshelgen på Grevagården Hästsportcenter, hästar i mängder av 26 olika raser – du kommer väl? Vi vill önska alla varmt välkomna!
Här hittar du katalog och mer information om klasser: https://svehast.se/jubileumshelg-5-6-oktober-2024/
Svensk hästavel firar 150 år 1874-2024!
Det första premieringssystemet utformades 1874 under Oscar den II:s regering. Genom kung. kungörelse så fastställdes 1874 ett reglemente: Svensk Författningssamling Nr 13; för prisbelönande av hästar, som tillkom för att främja utvecklingen av den enskilda hästaveln i landet.
Från 1874, när hästpremiering med bidrag av statsmedel började, hade Stuteriöverstyrelsen ansvaret över ledningen av hästpremieringarna i landet och statens hingstdepåer. De hade till uppdrag att följa hästavelns utveckling och leda landets hästväsen, så att försvarets, näringslivets och enskildas behov av hästar blev tillgodosett. Ett arbete som sedan övertogs av Lantbruksstyrelsen 1934.
År 1985 släppte staten ansvaret över hästpremieringarna och lät hästnäringen själv ta hand om hästfrågorna. Det hela föranleddes av den så kallade ”Hästutredningen” och 1985 bildades Svenska Hästavelsförbundet. Strax därefter beviljade Lantbruksstyrelsen Svenska Hästavelsförbundet huvudmannaskap för hästkontrollen och avelsvärderingen i landet. Huvudmannaskapet gällde hingstar för samtliga hästraser i landet utom varm- och kallblodstravare samt engelskt fullblod i fullblodsaveln.
* Systematiskt avelsarbete sedan år 1874 *
Hur sammanfattar man egentligen 150 års avelsarbete och vad det har inneburit för hästnäringen? Svenska Hästavelsförbundets styrelseordförande Kåre Gustafson talade i invigningen av jubileumshelgen.
”Den svenska modellen att bedöma och avelsvärdera är unikt i världen, en av styrkorna är att vi har jämförbara resultat från förr och till nu. Vi kan följa och se att de bästa hästarna förr, är jämföra med de bästa hästarna nu. Dessutom har lägstanivån höjts och vi har nu en jämnare kvalitet på landets hästbestånd. Systemet pågick i 111 år utan SH, och det är nu vårt uppdrag att förvalta historien och fortsätta framåt i den anda allt skapades – för korrekta, sunda och hållbara hästar. Stor respekt till de som har gått före och trots alla utmaningar längs vägen med diverse utredningar och indragningar, så kan vi i år fira 150 år av ordnad svensk hästavel – det är snudd på gåshud!”
Den 5-6 oktober firades 150 år av ordnad hästavel med en jubileumshelg på Grevagården Hästsportcenter i fint höstväder. Hur många var egentligen på plats? Här kommer en del av jubileumshelgen i siffror!
25 olika hästraser på plats
I klasser som SH arrangerade:
45 hästar deltog i Årets SH-häst, varav 23 ston och 22 hingstar
26 hästar deltog i Årets Unghäst från sommarpremiering, varav 16 ston, 2 valacker och 8 hingstar
19 hästar deltog i Årets sommarpremieringshäst, varav 17 ston och 2 valacker
4 hästar deltog i körklasser
27 unga visare deltog i visningsklass, 21 med egen häst och 6 med lånad häst
23 hästar varav 5 körekipage (med 8 hästar) deltog i invigningen
3 hästar var på plats för hästskjuts och uppdrag
20 hästar deltog i olika uppvisningar
20 bord i föreningstältet med 15 medlemsföreningar, utställare och samarbetspartners
ca 30 deltagare i käpphästhoppning under lördagen
12 domare dömde de olika exteriör- kör- och visningsklasserna under helgen
Övriga arrangemang:
71 hästar deltog i Skaraborgs Ponnyavels utställning och i rid- och handlerklasser
12 hästar deltog i Haflinger- Riksutställning
31 hästar deltog i Irish Cob- Riksutställning
28 hästar deltog i Shire och Clydesdale- Riksutställning och bruksklasser
Totalt över 300 deltagare i utställningar, rid- kör – handlerklasser, tävlingar och aktiviteter under jubileumshelgen! (En del hästar deltog i flera klasser under helgen)
Stort tack till hästägare, deltagare, funktionärer, besökare och alla som har varit delaktiga inför- och under jubileumshelgen. Vilket fantastiskt firande vi fick av det 150-åriga svenska avelsarbetet!
1874 infördes det första hästpremieringssystemet med bidrag av statsmedel i Sverige, för att säkra försvarets, näringslivets och de enskildas behov av hästar. Vad föranledde dessa åtgärder och hur såg egentligen landets hästavel ut innan 1870-talet?
I boken ”Hundra år med arméridskolan på Strömsholm” beskriver författaren Anna Nyberg om hur landets hästavel och ridkonst genom historien utvecklades för att motsvara krigsmaktens behov. Vi har fått ta del av bakgrunden, häng med!
”Den svenska krigsmaktens behov av hästar var länge det som styrde den svenska aveln, och det behovet var periodvis mycket stort.
Det pommerska kriget 1757–1762 ledde till en svår åderlåtning av det svenska militära hästbeståndet. Livregementet deltog med 1 340 hästar men bara 140 av dessa kom hem igen, visar dokument från tiden. Mycket hårt drabbades också Östgöta regemente, som åren 1757 och 1758 sände ut 805 hästar. På nyåret 1759 visar regementets hästförteckning bara 216 brukbara hästar. Närmare 600 hästar kom aldrig hem igen.
Men fram till 1870-talet fanns det inte mycket ordning på hästaveln och avelsmålen spretade. På de skånska allmänningarna släpptes hingstar helt sonika ut i stoflockarna, och ingen kunde veta vilken hingst som betäckte vilket sto.
Det fanns också en mer planerad avel i Skåne, efter påverkan från Danmark, och där liksom på en del herrgårdsstuterier födde man upp hästar som påminde en del om dagens varmblod.
På det kungliga kungliga stuteriet på Strömsholm styrdes aveln mycket av vilka hästar andra kungahus överlämnade som gåvor. Ett exempel är de tio hästar av spansk typ som Ludvig XIV av Frankrike lämnade till kung Karl XI. De satte tydliga spår i aveln.
Men tillbaka till krigsmakten, som inte var så intresserade av stora varmblod, utan hellre ville ha ganska små hästar, så kallade ryttarhästar. Den dominerande hästtypen var länge den svenska lanthästen, som fram till slutet av 1700-talet var en allroundbetonad häst med typen av en lättare arbetshäst, närmast att likna vid dagens kallblodstravare.
I slutet av 1700-talet var avelsmålet fortfarande att få fram små hästar som var lättfödda och krävde liten omvårdnad, men vid 1800-talets inledning började nya krav ställas, och nya regler för avelsverksamheten infördes.”
Hur utvecklades hästbeståndet, vilka önskemål fanns och vilka förändringar innebar detta för landets hästavel? Fortsättning följer!
Ur boken Hundra år med arméridskolan på Strömsholm
Du kan beställa boken via Petesso förlag. Skicka ett mejl till jan.lensinger@petesso.se
Boken kostar 200 kr + frakt 65 kr
Om du bor i Skaraborg kan du också köpa boken av författaren Anna Nyberg i Falköping. Hon nås på anna.fuxmedia@telia.com
Boken finns också att beställa via Bokus
Förra veckan så beskrev författaren Anna Nyberg i boken ”Hundra år med arméridskolan på Strömsholm” om krigsmaktens stora behov av hästar, hur hästen såg ut och om dåtidens hästavel. Nu fortsätter vi, med de förändringar som skedde därefter.
”Den dominerande hästtypen var länge den svenska lanthästen, som fram till slutet av 1700-talet var en allroundbetonad häst med typen av en lättare arbetshäst, närmast att likna vid dagens kallblodstravare.
I slutet av 1700-talet var avelsmålet fortfarande att få fram små hästar som var lättfödda och krävde liten omvårdnad, men vid 1800-talets inledning började nya krav ställas, och nya regler för avelsverksamheten infördes.
Tidigare hade olika särintressen styrt. I perioder hade man avlat på ovanliga färger, som skäck och tiger. Detta gick inte så väl ihop med arméns önskemål från slutet av 1700-talet och långt in på 1800-talet. Flera beridna regementen föredrog nämligen svarta eller mörkbruna hästar. Vid en besiktning av tilltänkta arméhästar i mitten av 1700-talet fällde Flyingechefen, riksmarskalken von Liewen, orden: ”Det skulle inte vara så svårt att remontera hästar till armén av rätt storlek, om man bara slapp att vid valet också taga hänsyn till färgen”.
En tongivande man i arbetet med en avelsplan var generalen Johan Christoffer Toll som 1801 blev generalguvernör i Skåne. 1804 beslutade kungen enligt Tolls förslag att förbjuda allmogen att släppa ut hingstfålar på allmän betesmark i Skåne, som ett steg mot en reglerad avelsverksamhet. 1805 presenterades ett förslag till premieringssystem, liksom att ett antal kompanihingstar skulle ställas upp vid bland annat Smålands kavalleri, Västgöta kavalleri samt vid Skånes södra och norra kavallerier.
Under 1800-talet bildades flera avelsföreningar, och dokument från den här tiden visar på en spänning mellan Stuteriöverstyrelsen och dessa föreningar. ”Med landets tillgångar är ej förenligt att underhålla olika racer för olika behof” står det att läsa i Stuteriöverstyrelsens årsberättelse från 1850. Men trots motståndet blev rasföreningarna efterhand stora aktörer på marknaden och en starkt bidragande orsak till att kavalleriernas hingsthållning så småningom upphörde.”
Ur boken Hundra år med arméridskolan på Strömsholm
Du kan beställa boken via Petesso förlag. Skicka ett mejl till jan.lensinger@petesso.se
Boken kostar 200 kr + frakt 65 kr
Om du bor i Skaraborg kan du också köpa boken av författaren Anna Nyberg i Falköping. Hon nås på anna.fuxmedia@telia.com
Boken finns också att beställa via Bokus
Målning av Uno Bohman, känd Skaraprofil som gick den sista långa kursen i militär regi 1967-1968.
I veckan så redovisades 2024 års betäckningssiffror, och detta väckte stor uppmärksamhet då betäckningarna tyvärr går ner för de allra flesta raserna. Den samlade statistiken är nödvändig för att kunna se och följa utvecklingen och resultaten i aveln. Vi kikar på hur det såg ut lite längre tillbaka!
Lantbruksstyrelsen hade ansvaret över hästpremieringen mellan år 1934–1985. De redovisade årligen antalet betäckta ston i sitt meddelande ”Hästpremieringen”. De betäckningssiffrorna ger i viss mån en uppfattning om hur många avelsston det fanns i landet. De hade svårt med en helhetsbild över hästantalet i landet, då det var krav på att redovisa betäckningar men inte antal födda föl, exporterade eller importerade hästar.
Efter 1985 när Svenska Hästavelsförbundet har huvudmannaskapet över hästpremieringen så finns betäckningssiffrorna fortsatt redovisade i Blå Boken och nu senare från år 2010 i hästdatabasen Blå Basen. Enligt avelsorganisationernas regelverk är hingsthållare skyldig att varje år redovisa de betäckningar som dennes hingst/ar har genomfört under säsongen. Alla ston ska rapporteras, även de som inte har blivit dräktiga.
<Den vänstra bilden är en tabell från ”Hästpremieringen” Lantbruksstyrelsens meddelande 1976:1 och 1981:1 med en sammanställning över olika rasers betäckningssiffror år 1975 och 1980.
Lipizzaner och Islandshäst som har ett ”a” bakom namnet innebär att hingstarna är tillåtna som beskällare men kunde ännu inte stambokföras i Sverige.
>Den högra bilden visar en graf över antalet betäckta ston och antal slaktade hästar från år 1965–1980. Källa: Lantbruksstyrelsen och Statens livsmedelsverk.
På hemsidan kan du hitta betäckningsstatistik över resultat inrapporterade till Svenska Hästavelsförbundet eller annan svensk avelsorganisation och redovisade i Blå Basen (sedan 2015): https://svehast.se/avel/statistik/
I Nya Lantmannens bok (1949) finns att läsa om de riksomtäckande avelsföreningarna på den tiden. ”Avelsförening. För befrämjande av de olika husdjursslagens och hus-djursrasernas avel ha i Sverige bildats ett flertal riksomfattande föreningar. Den varmblodiga häst-aveln har sålunda sin förening, ardennerhästen och den nordsvenska hästen var sin förening. […] Till avelsföreningarna få också räknas de s. k. seminföreningarna med sin riksorganisation samt de talrika hingst-, tjur-, bagg- och galtföreningar. De senares uppgift är att tillhandahålla medlemmarna goda hanliga avelsdjur. ”
1901 Stamboksföreningen för Svenska Ardennerhästen
”Avelsföreningen för svenska ardennerhästen bildades år 1901 och omorganiserades 1923. Dess ändamål är att genom rationell stambokföring tillvarataga och utnyttja det inom landet befintliga och för avelsändamål värdefullaste hästmaterialet av ardennerras samt i övrigt befrämja ardenneraveln” (källa: Nya Lantmannens bok)
1924 Föreningen Nordsvenska Hästen
” Föreningen Nordsvenska Hästen, FNH bildades 1924 och är en riksomfattande förening, med syfte att värna och förvalta den nordsvenska brukshästen.” ”Den nordsvenska brukshästens riksavelsorganisation har till ändamål att under iakttagande av god etik verka för den nordsvenska brukshästrasens utveckling och förbättring, med bibehållande av de för denna ras utmärkande egenskaperna såsom energi, rörlighet, hållbarhet mm.” (källa: https://nordsvensken.org)
1928 Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (nu SWB)
”Vår riksstambok har sitt ursprung i det första premieringssystemet som utformades 1874. Systemet satte upp strikta regler för utseende, prestation och karaktär. Regelverket utökades under hand och fick sin officiella status 1918 i och med tillkomsten av lagen om hingstbesiktningstvång. Utifrån detta skapades stamboken och 1928 bildades föreningen Swedish Warmblood Association, som sedan dess ansvarar för stamboken.” (källa: https://swb.org)
Under 1800-talet bildades bland annat dessa lokala hästavelsföreningar:
-1852 Föreningen till den ädla hästavelns förbättrande i Skaraborgs län
-1855 Boteåbygdes Hästavelsförening
-1894 Daga Härads Hästavelsförening
För några veckor sedan redovisades statistiken gällande visningsgrad för sommarpremieringarna 2024, med 1538 visade hästar. Visste du att det finns dokumenterat antal premierade hästar ända sedan premieringsreglementets början, år 1874? C.G Wrangel har sammanfattat det i sin "Handbok för hästvänner":
”För bedömande af de resultat som uppnåtts med premieringen lämna kungl. Stuteriöfverstyrelsens statistiska uppgifter ett synnerligen fullständigt och värdefullt material. Af detsamma framgår bland annat, att medan år 1874 ej premierats mer än 113 hingstar, 200 ston och 242 unghästar, hade detta antal 20 år senare eller 1894 redan stigit till 347 hingstar, 646 ston och 1145 unghästar, och första året det nya premieringsreglementet tillämpades (1901) premierades till och med 459 hingstar, 1841 betäckta ston och fölston samt 2125 ungston.”
Prisbelöningsmedlen som utdelades var år 1874: 30 768 kronor, jämförelsevis med år 1901: 181 426 kronor
År 1911 utdelades 297 208 kronor till 8056 hästar och ytterligare 5546 hästar visades fram (ej prisbelönade) dels icke godkända, dels på grund av brist på penningmedel.
”Dessa siffror vittna på ett vältaligt sätt om den för våra förhållanden storartade utveckling, som genom tillämpningen af premieringssystemet åvägabragts på hästkulturens område.”
Kommer du ihåg? I det första premieringsreglementet (1874) beslutades det att avsätta 35 000 kronor för utdelande av prisbelöningar. I dagens penningvärde motsvarar det omkring 2 miljoner kronor!
“Av alla de åtgärder, som vidtagits för att höja den svenska hästkulturens standard, har dock ingen haft en så genomgripande och välsignelserik inverkan som den under Oscar II:s regering införda premieringen. Den bildar så att säga den första säkra, ingasystemombyten underkastade grundvalen för den på hästavelns förbättrade riktade arbete, som åstadkommits här i landet.”
C.G. Wrangel
Sedan 1874 har kontinuerligt och systematiskt arbete bedrivits i Sverige för att förbättra exteriöra egenskaper, öka hållbarheten och minska antalet defekter för en sund, frisk och användbar häst för sitt ändamål, genom hästpremieringen innehållande bland annat exteriörbedömning och bruksprov. Bruksprovet handlar om att bedöma hästen i ett prov inför framtida användningsområde. Vi närmar oss snart ett 100-års jubileum sen bruksprovet infördes för Nordsvenska Brukshästar.
Tester där hästarnas brukbarhet bedömdes, infördes redan år 1928. Då infördes dragprov i form av lasskörning med de 4-åriga nordsvenska hingstarna på Wången, och blev en viktig del av bedömningsproceduren. Hingstarna kördes med släplass över en kuperad terrängbana. Längs banan fanns ett 20 meter långt grushinder, med kraftigt ökat dragmotstånd. Provet innebar en ökad möjlighet att bedöma hästarnas dragförmåga och brukbarhet.
Det dröjde dock länge innan prestationsprov blev obligatoriska för alla hingstar (oavsett ras) i samband med premieringen. Det var 1949 års Hästpremieringsreglemente som stadgade att hingstar som uppvisades på vårpremieringen, skulle underkastas prestationsprov. Det dröjde dock länge innan bestämmelserna började tillämpas, då det söktes uppskov för att inte behöva utföra bruksprov.
Bruksprov är även idag en viktig del av bedömningen, gällande avel och användbarhet. Bruksprov kan idag utföras vid avelsvärdering för hingstar eller på sommarpremiering och är ett rid- eller körprov beroende på hästens ålder och ras. Bruksprov kan vara frivilligt eller obligatoriskt, där hästens brukbarhet bedöms och det är en chans att visa att hästen är välhanterad och har ett bra lynne. Vad bruksprovet innebär och hur det går till går att läsa i respektive rasvist reglemente.
Ett högaktuellt ämne är den av regeringen tillsatta hästutredningen för att stärka hästnäringen och göra hästsporten mer tillgänglig för alla. Genom dessa 150 år så har regeringen tillsatt hästutredningar flera gånger: om landets hästavel, stöd till hästaveln, hästpremieringar, hur hästarna skulle användas efter kriget, behov av hästar till jordbruk och försörjning av ridskolehästar bland annat. Vi lyfter några hästutredningar genom åren:
År 1951: Vid 1951 års riksdag begärdes en utredning hos Kungl. Maj:t, rörande de åtgärder som borde vidtas för att uppehålla en hästavel som motsvarade landets framtida behov. Hästaveln genomgick en oroväckande utveckling efterkrigsåren, och detta ville man utreda. Utredningen föreslog särskilda stödåtgärder för hästaveln, bland annat ökat stöd åt hingsthållaren och frisedlar för premierade ston.
År 1963: (SOU 1965:44) Genom beslut den 28 december 1962 hemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande statens stöd till hästaveln och amatörridsporten samt därmed sammanhängande frågor. Antalet hästar i landet hade minskat kraftigt på grund av den snabba mekaniseringen inom jord- och skogsbruk, men intresset för amatörridsport hade ökat.
År 1979: tillsattes den statliga så kallade Hästutredningen (SOU 1982:51) om hästavel och hästanvändning. Den hade till uppgift att bland annat undersöka frågor som hade att göra med reglerna för avelsvärdering och huvudmannaskap för hästaveln, som så småningom ledde till bildandet av Svenska Hästavelsförbundet.
År 2024: Regeringen har startat en utredning för att stärka hästnäringen och göra hästsporten mer tillgänglig för alla. Nu kan företagare, organisationer och privatpersoner bidra med sina synpunkter till utredningen fram till den 15 december 2024. Mejla in dina synpunkter till: li.hastutredningen@regeringskansliet.se
Utredningen tillsattes i början på sommaren 2024, och ska redovisas i maj 2025. Inom utredningen ska man bland annat titta på hur man kan främja företagandet och öka sysselsättningen, hur hästsporten kan bli tillgänglig för fler och se över utbildningsbehovet och kompetensförsörjningen inom näringen.
Läs mer om utredningen här: https://www.regeringen.se/.../kommitt.../2024/06/dir.-202458
Passa på att lämna dina åsikter och synpunkter, det är viktigt!
”Den svenska modellen att bedöma och avelsvärdera är unikt i världen och det är nu vårt uppdrag att förvalta historien och fortsätta framåt i den anda allt skapades – för korrekta, sunda och hållbara hästar.” Detta är delar av Kåre Gustafsons invigningstal under jubileumshelgen på Grevagården.
Hur kan vi arbeta framåt, hur kan vi förvalta och fortsätta det svenska avelsarbetet?
Så här säger Kurt Larsson, en välkänd profil inom hästsverige med stort engagemang inom föreningsarbete, framgångsrik uppfödare (stuteri KL) och med en lång erfarenhet som exteriördomare. Kurt brinner för att förbättra och utveckla det svenska hästmaterialet, att utbilda och råda hästägare så att de kan ha roligt med sina välbyggda och trevliga hästar.
”Jag är allvarligt bekymrad över årets betäckningssiffror, vad blir de långsiktiga konsekvenserna av detta? Det ligger ett stort ansvar och gemensamt arbete hos avelsorganisationer, föreningar och enskilda hästägare att föra aveln framåt och stärka den svenska hästaveln. För det behövs intresse, utbildning och kunskap, en grundläggande kunskap om genetik och en sträng exteriör gallring för att få fram rättställda och välbyggda hästar med goda rörelser. Det är även viktigt att vi äldre delar med oss av kunskap och erfarenheter till nästa generation, de som vill lyssna och lära sig.”
Vill du läsa en tidigare intervju med Kurt? Läs mer här: https://www.facebook.com/SvenskaHastavelsforbundet/posts/idag-presenterar-vi-en-mångsysslare-inom-häst-med-en-gedigen-bakgrund-kurt-larss/1685111535022277/
Vi har i år firat jubileumsåret för svensk hästavel, där systematiskt avelsarbete i landet har bedrivits sedan år 1874. Detta tillkom för att främja utvecklingen av den enskilda hästaveln i landet och säkra försvarets, näringslivets och de enskildas behov av hästar. ”Den svenska modellen att bedöma och avelsvärdera är unikt i världen, en av styrkorna är att vi har jämförbara resultat från förr och till nu. Det är nu vårt uppdrag att förvalta historien och fortsätta framåt i den anda allt skapades – för korrekta, sunda och hållbara hästar.”
Under fredagarna har vi delat inlägg om historiken kring premieringssystemets utformning: prisbelönande av hästar, rikets indelning i distrikt, ansvaret hos Stuteriöverstyrelsen och senare Lantbruksstyrelsen. Vi har berättat om betydelsefulla personer och om avgörande händelser för hästpremieringarnas utveckling. Vi har lyft fram några betydelsefulla hingstföreningar, stuterier, hingstdepåer och hingstuppfödningsanstalter som påverkade landets hästavel. Utöver detta, så finns det såklart mycket, mycket mer. Välkomna in att läsa och förkovra dig i historien!
Du hittar alla inlägg på hemsidan under rubriken ”Svensk Hästavel 1874–2024” https://svehast.se/jubileum-1874-2024/
Tack till er alla som har bidragit med material, bilder och historier. Stort tack till er som har läst och tagit del av bakgrund och historik. Som Anders Thorell uttryckte det: ”Genom kunskap om historien kring hästaveln och premieringarnas utformning och utförande så kan vi förstå nuet. Ta hjälp och lär dig mer, för historien är viktig och historien kommer alltid i kapp!”