Svenska Hästavelsförbundet 1985 - 2025
2025 är det 40 år sedan Svenska Hästavelsförbundet bildades vilket såklart måste uppmärksammas! År 1985 bildades SH och beviljades huvudmannaskapet för landets hästavel. Vad har hänt under de här åren? Välkomna att hänga med - 40 år för och med svensk hästavel med Svenska Hästavelsförbundet!
Är du nyfiken på något speciellt eller vill föreslå ett ämne eller en person du vill att vi ska lyfta? Tipsa oss gärna genom att mejla petra@svehast.se eller irene@svehast.se
Hela året kommer vi att presentera olika profiler med anknytning till SH och våra medlemsföreningar - lär känna olika personer som arbetar eller har arbetat med att bevara, stärka och utveckla svensk hästavel!
Petra Alm verksamhetsledare på SH
Jenny Ejdestig kanslichef på SH
Einar Larsson första ordförande i SH
Anna-Lena Holgersson tidigare verksamhetsledare på SH
Linda Andersson kanslipersonal på SH
Irene Gidmark projektmedarbetare på SH
Ella Velander tidigare styrelsemedlem i SH (SPAF och New Forest)
Magnus Gustavsson första verksamhetsledare på SH
Stina Hansson kanslipersonal på SH
Ingemar Vendelstrand styrelsemedlem i SH
Anna Lundell kanslipersonal på SH
Carola Carlsson suppleant i SH:s styrelse
Saga Krantz kanslipersonal på SH
Cathrine Nennestam styrelsemedlem i SH
Gunn Johansson styrelsemedlem i SH
Ida Wöllecke styrelsemedlem i SH
SH 40 år för och med svensk hästavel! Varför behövde SH bildas? Och hur fungerade egentligen administrationen, strukturen och ansvaret över svensk hästavel under de 20 åren innan SH bildades?
Det var skakigt kring hästfrågorna på 60-talet. På grund av mekaniseringen inom jord- och skogsbruk så såg man i 1963 års Hästutredning att landets hästbestånd minskar och att behovet av hästar fortsätter att sjunka. Vid det här laget hade Lantbruksstyrelsen haft ansvar för hästpremieringarna sedan Stuteriöverstyrelsen upphörde år 1934. 810 000:- hade under många år delats ut från anslaget ”Främjande av husdjursaveln” för hingsthållning, premiering och till avelsorganisationerna för stambokföring m.m.
Som en följd av Hästutredningen 1963 så tillsattes ”Statens Hästavelsnämnd” som skulle fungera som rådgivande organ för Lantbruksstyrelsen i hästfrågorna. Hästavelsnämnden bestod av sju ledamöter, varav tre från de tre stora avelsföreningarna: Ardennerföreningen, Avelsföreningen för Varmblodiga Hästen och Föreningen Nordsvenska Hästen. Det hade under en längre period varit svårt med arbetet kring hästfrågorna inom Lantbruksstyrelsen, med problem kring anslag och olik syn på avelsarbetets organisation då hästfrågorna inte var högt prioriterade.
Genom beslut i juni 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda statens stöd åt hästaveln. Kommittén antog namnet Hästutredningen.
Det fanns ett motstånd till hästfrågorna inom Lantbruksstyrelsen som bara ökade vartefter. Under 80-talet agerade Lantbruksstyrelsen utan Hästavelsnämndens vetskap, med att skicka ut en skrivelse ställd till ”Avelsföreningarna på hästområdet” Skrivelsen löd: ”Lantbruksstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp för att granska hästpremieringarnas mål och metoder. Arbetet kan betraktas som ett delegationsuppdrag från den s.k. hästutredningen. En huvudpunkt i arbetsgruppens direktiv är att Lantbruksverket skall till annan huvudman överlämna ansvaret för premieringarnas genomförande. Lantbruksstyrelsen skall dock kunna ha kvar tillsynsfunktionen”
Hästutredningens majoritetsförslag innebar att hästarna skulle lyftas ut från Lantbruksverket. Yttranden över utredningens förslag inkom till Jordbruksdepartementet från fler än 30 instanser, ledamöter reserverade sig och protestlistor inlämnades.
Det blev inte helt enligt förslaget, det blev mer omfattande ändå när beslutet togs. Staten frånsa sig därmed allt ansvar och inga pengar skulle tillfalla hästnäringen. En ny huvudmannaorganisation måste avelsföreningarna själva bygga upp, som senare ledde till bildandet av Svenska Hästavelsförbundet.
Foto: Uppvaktningen inför jordbruksminister Erik Holmqvist den 6 maj 1964 ut Föreningen Nordsvenska Hästen 75 år (1924-1999), Sven Dyrendahl.
Hur gick det till på premieringsplatserna förr, innan 1985 då SH bildades och övertog huvudmannaskapet och ansvaret över hästpremieringarna från staten? Kurt Larsson minns tillbaka, förutom att han i princip är uppvuxen på hästpremieringar så är han en engagerad man inom hästnäringen, framgångsrik uppfödare och med en lång erfarenhet som exteriördomare!
”När jag var liten så var det en premieringsplats i varannan socken, bönderna körde dit med sina hästar och det var en stor samlingspunkt. Ofta hade de pilsner med sig och blev lite runda under fötterna, så jag och min bror var nyfikna och tyckte att det var väldigt roligt att vara med. Inte minst då gubbarna gärna bjöd till så att vi fick glass, storstrutarna var stora på den tiden och vi kunde säkert få en 7-8st på en dag. Det var en upplevelse för en liten kille!”
Landet var indelat i premieringsdistrikt, respektive hushållningssällskap lämnade förslag på platser, som lantbruksstyrelsen sedan fastställde. Sommarpremieringarna ägde rum mellan 1 juni och 20 september. Alla hästraser fick inte visas fram på alla platser, det fanns reglerat var man fick (eller inte fick) visa fram vissa raser, exempelvis varmblodiga full- och halvblodshästar, ardennerhästar och nordsvenskar. Russ fick enbart visas på Gotland fram till 1961 och när de då även fick premieras på fastlandet (samtidigt som fjordhästar fick premieras) så tilldelades de endast en halv frisedel.
Premieringarna annonserades ut i tidningen, det gick att anmäla i förväg med en anmälningssedel men du kunde även komma till premieringsplatsen med din häst och anmälningssedel. Då satt en ofta en handläggare, som kallades vandringsrättare från Hushållningssällskapet och tog emot anmälan. Kataloger fanns inte alltid, men då de fanns så var de utformade på ungefär samma sätt som idag. Senare, på anmälningssedels ena del noterades och stämplades hästens mått och eventuellt tilldelad avelsvärdesklass. 1, 2 och 3 åriga ungston och äldre ston med föl vid sidan premierades. ”Det kostade ingenting att premiera hästar, utan du fick ju betalt för det”
På premieringarna utdelades det skådepenning, penningpris, avelsdiplom, frisedel och värdebokstav bland annat. Frisedel utdelades som uppmuntran till ägare av premierade ston, och överlämnades till hingsthållaren vid betäckning. Avelsdiplom tilldelades treåriga ston med synnerligen lovande egenskaper som avelsdjur: särskilt goda representanter för rasen med bra stam. Premieringarna var en folkfest och en samlingsplats under sommaren, det fanns en kultur och en inställning till att det var väldigt viktigt att premiera sina hästar. ”Jag minns när premieringarna höll på en hel vecka runt om i Halland, nu är det endast en sommarpremiering i Halland” berättar Kurt.
Inga protokoll eller poäng utdelades utan hästarna rangerades och blev placerade i ringen av premieringsförrättaren. Poängbedömning infördes först i slutet av 70-talet ”Jag hade varit på premieringar i 20 år innan poängbedömningen kom” berättar Kurt. Poängbedömning provades först på utställningar några år innan det infördes på premieringar. Premieringsförrättaren tog även emot stamboksavgiften från stoägaren. Kurt säger skämtsamt men med ett visst allvar i rösten: ”Premieringsförrättaren var nästan högre än prästen i socknen”
Stort tack Kurt för all din kunskap och att du så generöst delar med dig!
Bilden är från boken FNH 75 år med bildtexten: Premiering i Järnskog 1948. 100-120 hästar visades här på 1940-talet. Många tog ”fridag” skolorna hade ”skurlov”.
Vet du vad Föreningen för Hästkontroll var? Dags att kort sammanfatta SH:s bildande, bakgrund och vilka rikshästavelsföreningar som anslöt sig.
Hästaveln i vårt land har i sekler varit påverkad av statliga insatser och regleringar av olika slag; staten har varit huvudman för svensk hästavel.
År 1979 tillsattes den statliga s.k. Hästutredningen. Den skulle bland annat utreda frågan om huvudmannaskapet för hästaveln. I slutbetänkandet, som kom hösten 1982, föreslås att landets hästavelsföreningar bör bilda en huvudmannaorganisation med uppgift att överta huvudparten av de kontrollfrågor som då sköttes av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.
Riksdag och regering behandlade frågan år 1983 och man fastslog då att förutsättningar föreligger för att överta ansvaret för hästkontrollerna till näringen. I princip alla avelsföreningar bör anslutas till den nya huvudmannaorganisationen och övertagandet bör ske senast 1 juli 1985.
Hösten 1984 bildades den interimistiska organisationen Föreningen för Hästkontroll (FHK) med praktiskt taget samtliga rikshästavelsföreningar som medlemmar. Den har arbetat med att förbereda övertagandet av huvudmannaskapet; dragit upp riktlinjer för den framtida verksamheten, utarbetat förslag till förbundsstadgar etc. Namnet, FHK, har sedan ändrats till Svenska Hästavelsförbundet (SH).
På den allra första stämman var syftet att konstituera den nya organisationen Svenska Hästavelsförbundet. Fullmäktigerepresentanter från landets rikshästavelsförbund hade genom kallelse beretts möjlighet att delta i stämman. Då närvarade ombud från följande rikshästavelsföreningar:
Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen
Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen
Föreningen Nordsvenska Hästen
Svenska Fjordhästföreningen
Svenska Angloarabhästföreningen
Svenska Islandshästföreningen
Svenska Lipizzanerföreningen
Svenska Ponnyavelsförbundet
Samtliga ovan nämnda rikshästavelsföreningar ansluter sig till Svenska Hästavelsförbundet vid den första stämman. Interimsstyrelsens första ordförande var Gunnar Johansson och Magnus Gustavsson anställdes som SH:s första verksamhetsledare.
Premieringsförrättare genom tiderna!
Premieringsförrättaren är en erfaren och kunnig exteriördomare som genomför avelsvärderingen på en premiering, dvs förrättar och har mandat att premiera hästar. Det ligger ett gediget arbete bakom förberedelserna inför och genomförandet av en avelsvärdering, då premieringsförrättarna noggrant går igenom varje anmäld häst och tar hänsyn till härstamning, meriter och andra avelsvärderande grunder utifrån gällande rasvist reglemente.
Ordet premiering kommer av då hästarna tilldelades premier: penningpris, skådepenningar samt intyg om godkännande och för ungston utdelas frisedlar.
I Lantbruksstyrelsens skrift ”Meddelanden ang hästpremieringen m.m.” redovisades årligen ”förteckning över hästpremieringsfunktionärer” här följer några exempel på premieringsförrättare:
Kurt Graaf
Håkan Ström
Lennart Ljungstorp
Roland Fransson
Bengt Blomqvist
Olle Kjellander
Jan Lockwall
Per-Ola Olsson
Jan Lockwall
Börje Brostorp
Gunnar Johansson
Björn Leander
Yngve Larsson
Det finns ofta många minnnen och historier kring premieringsförrättarna. När Kurt Larsson berättar om premieringar förr, så nämner han skämtsamt men med ett visst allvar i rösten: ”Premieringsförrättaren var nästan högre än prästen i socknen”
Vilka är det då på bilden? Jo, Lena Bjäre, Lennart Ljungstorp, Håkan Ström och Sven-Olof Rungegård vid hingstpremiering ca 1989. Foto från Anna-Lena Holgersson.
När staten lämnade ansvaret och SH bildades, vad hände rent praktiskt på premieringsplatserna ur premieringsförrättarens perspektiv? Morgan Johnsson, med mer än 40 år som premieringsförrättare, minns tillbaka på tiden när staten lämnade hästaveln och SH tog över ansvaret. Morgan har fram till och med 2024 bedömt över 118 000 hästar! Han har även suttit i SH:s styrelse och varit vice ordförande.
Det blev en stor omställning när SH tog över ansvaret, Morgan berättar om några av de:
-Det blev ett större engagemang bland lokalbefolkning/hästägare/föreningar som hjälpte till att arrangera premieringarna. Innan, så förväntade man sig att ”staten skulle göra allt”
-Länskommittéer bildades och premieringsförrättare skulle tillsättas enligt önskemål. Premieringsförrättarna genomgick även ett generationsskifte där några äldre föll bort och nya tillkom, Morgan och Kurt Larsson bland annat.
-Hästägarna fick betala en anmälningsavgift till premieringen, vilket de inte var vana vid. ”Bedrövligt att behöva betala för att visa häst!” kunde kommentaren från hästägare vara.
”SH och dess samarbeten har genom åren bara blivit bättre och bättre. Mycket har också mognat fram under tid. Det skedde stora förändringar i hästsverige generellt, och föreningarna fick ta större ansvar. Vi som var lite yngre var medvetna om att det var en nödvändighet att hästaveln skulle hanteras av näringen själv, att det inte skulle kunna fortsätta som det gjort med staten. De äldre var mer skeptiska och ”målade fan på väggen” men det blev mycket bättre än vad de trodde.”
Då hölls premieringarna oftast på stora gårdar, man var ute oavsett väder och vind. Premieringen var en stor händelse i bygden och efter premieringsdagens slut så bjöds premieringsförrättarna ofta på mat och dryck. Morgan berättar ”Vid ett tillfälle så bedömde jag 116 hästar i skyfall, det var besvärligt för alla inblandade. Det glömmer jag aldrig!
På så vis är det mer rättvist idag när alla hästar får samma chans och förutsättningar med bättre underlag och möjlighet att vara inomhus.”
”En stor förändring som har skett är antalet hästar, raser och regelverk. När jag började döma hästar så kunde det vara 10–11 raser, nu är det otroligt många raser med olika reglementen att förhålla sig till. Förr var det även mycket, mycket fler hästar. Bara i Skaraborg kunde det premieras mellan 800–900 hästar på den tiden. Även om det var fler hästar förr, så var bedömningen likadan för alla hästar och avelsvärdesbokstäverna tilldelades enligt samma regelverk och betydde samma sak. Idag är det i stället mycket mer omfattande reglementen som premieringsförrättare sätta sig in i, varje ras har eget regelverk med olika avelsvärdesbokstäver bland annat.”
”I Sverige har vi ett framgångsrikt avelsarbete med ett väl utarbetat bedömningssystem, det ska vi värna om!”
Morgan berättar att nu närmast stundar avelsvärdering för hingstar av raserna Ardenner och Nordsvensk Brukshäst och ett 10-tal utställningar under året.
Stort tack Morgan, för att du så generöst alltid delar med dig av din kunskap och historier - oerhört värdefullt!
Kvinnliga premieringsförrättare genom tiderna! Premieringsförrättaren är en erfaren och kunnig exteriördomare som genomför avelsvärderingen på en premiering, dvs förrättar och har mandat att premiera hästar. Vår första kvinnliga premieringsförrättare i Sverige var Madeleine Beckman, som år 1981 blev förordnad av Lantbruksstyrelsen som premieringsförrättare. År 1987 blev Madeleine även den första kvinnan att vara ledamot i en allmän hingstpremieringsnämnd som suppleant i den nybildade ponnyhingstpremieringsnämnden!
Kort bakgrund om Madeleine: ”Pensionerad veterinär sedan ett par år, mitt sista jobb var som länsveterinär i Halland. Hobbyryttare och uppfödare av Connemaraponnyer, äger idag ett sto som är utleasad för avel. Stambokförare för Connemara sedan 1975, f n ordförande i Svenska Connemarasällskapet och Svenska Ponnyavelsförbundet (SPAF). Exteriördomare för SH:s raser, A-domare exteriör och B-domare gångarter för SWB, A domare för Mountain & Moorland ponnyer i Storbritannien. Internationell ponnydomare.”
”Jag började som domarsekreterare på utställningar och premieringar, och tyckte om att titta på alla slags hästar. På Mälardalens Varmblodsklubbs unghästbedömning på Hagbyholm 1976 fick jag för första gången vara med som domare på riktigt i en ring, med erfarna kollegor men det var stort. Sommaren 1981 blev jag förordnad av Lantbruksstyrelsen som premieringsförrättare och suppleant för Kurt Graaf i Stockholms län. Tanken var att jag skulle gå med och lära mej, men några dagar innan premieringen meddelade Kurt att han inte kunde delta pga sjukdom. "Det klarar du fint" sa Kurt "jag har skickat upp alla papper till dej med post". Och så kom det sej att jag faktiskt blev den första kvinnan i Sverige som på egen hand genomförde en hästpremieringsförrättning. 1987 blev jag också den första kvinnan att vara ledamot i en allmän hingstpremieringsnämnd som suppleant i den nybildade ponnyhingstpremieringsnämnden.”
Hur var det då att komma in som kvinna på premieringsplatser och i nämnder?
”På 70-talet började jag "prya" på hingstpremieringarna i I:a och III:e området, först som rasrepresentant och sedan som veterinärkandidat, och blev mycket väl bemött av "premieringsgubbarna". Jag har genom åren varit ledamot och ordförande i olika hingstpremieringsnämnder och jag tror faktiskt att arbetet i en nämnd fungerar som bäst när den innehåller både män och kvinnor.”
Våra idag kvinnliga premieringsförrättare är Madeleine Beckman, Elisabet Ljungstorp, Helena Torkelsson och Liselotte Erixon. Två tidigare premieringsförrättare är Birgitta Larsson och Carina Lockwall. Vilken premieringsförrättare du hittar på vilken plats i sommar, kan du läsa om här: https://svehast.se/.../Tider-platser-2025-till-hemsidan.pdf
Foto: Sommarpremiering i Sävsjö på 90-talet, Madeleine Beckman tillsammans med Kurt Graaf (foto J-S Antonsson)
I ett tidigare inlägg så fick vi Morgan Johnssons berättelse om förändringarna ur premieringsförrättarens perspektiv, när SH tog över ansvaret över premieringarna från staten. Men hur var det för de som anordnade premieringar? Vi har den stora förmånen att få dela engagerade och erfarna Ulla Josefssons berättelse om att arrangera premieringar:
"Jag är född och uppvuxen i Kvänum på en gård som heter Vägestorp där jag bor fortfarande och har ett stuteri som heter Vägestorp Stuteri. Min första häst Clown född 1970 e. Prince Fair u. Coquette 6452, men jag har aldrig varit någon ryttare utan mitt intresse är avel. Vi har fött upp fullblod, trav- och halvblodshästar. Två stycken godkända hingstar är födda hos oss Homosassa xx 377 och Dardel 847. Mitt första och bästa sto Inette 9220 fick 19 föl.
1991 började jag jobba med sommarpremieringen på Hushållningssällskapet i Skara då Agneta Staaf slutade på Lantbruksnämnden och då tog Hushållningsssällskapet över det administrativa i Skaraborg. År 2000 fick vi förfrågan att administera Västra Götaland och Halland men inte Norra Älvsborg. I 18 år jobbade jag med alla länen.
När jag började jobba med premeringen så fick jag lägga in alla hästar i ett program och skriva ut katalog och protokoll. Alla raser fick vara med, med eller utan att vara registrerade, det fanns inga pass på den tiden. I Skaraborg hade vi 4 premieringsplatser och ca. 500 hästar deltog.
Stambokföringsavgiften betalades på premieringsplatsen, vilket var ett stort ansvar med alla kontanter. Under åren så har en del raser valt att ha egna premieringar och utställningar så därför har antalet hästar minskat på premieringen. När jag började så visade uppfödarna sina hästar i alla åldrar.
Jag tycker att vi har väl fungerande premiering och det är tack vare alla som jobbar ideellt, många lägger ner mycket arbete före och efter premieringsdagarna.
Min första premierindag i Fägre glömmer jag aldrig: allt som kunde gå fel gjorde det! När jag åkte hem tänkte jag att detta jobb blir inte långvarigt för min del, men det blev 26 år.
Jag har många härliga minnen från premieringen och det är jag så tacksam för och jag har fått träffa så många duktiga uppfödare och hästägare. Intresse för föreningsarbete har jag alltid haft och är verksam i Skaraborgs Läns Hästavelsförening. Jag jobbar också sedan många år med Agria Djurförsäkring."
Intressant och givande läsning, stort tack Ulla! och tack för ett fantastiskt arbete tillsammans med många funktionärer under alla dessa år - imponerande!
På bilden Ann Svanberg, Holger Essgärde, Ulla Josefsson och Alf Josefsson (Ullas far)
1991 började Ulla Josefsson jobba med sommarpremieringen på Hushållningssällskapet i Skara, då tog Hushållningssällskapet över det administrativa i Skaraborg från Lantbruksnämnden. År 2000 fick de förfrågan att administrera Västra Götaland och Halland (men inte Norra Älvsborg) Ulla har arbetat med premieringar i 26 år totalt och i 18 år med alla de länen. Hur var det då till en början? Ulla minns tillbaka och berättar med glädje och engagemang om förr:
”Det var inte lätt att komma som Skaraborgare och ge sig in i andra län. Premieringarna var heliga och många var skeptiska till mig till en början och jag fick kanske inte alltid det bästa välkomnandet. Det var en utmaning att komma utifrån, men det gick bättre och bättre när vi lärde känna varandra. Däremot, första gången jag kom till Henån i Bohuslän för premiering, så stod Bosse Andersson på ridbanan, lyfte på kepsen och sa ”Välkommen till Orust” och det glömmer jag aldrig, hans vänliga bemötande och det blev en god vänskap.”
Premieringarna har varit präglade av en viss kultur och ett visst tillvägagångssätt inom olika områden, vilket också var en upptäckt Ulla gjorde: ”Det blev också väldigt tydligt att det skiljde sig mycket mellan länen hur premieringarna har gått till, vilket upplägg de hade, fikaförsäljning och hur arbetsfördelningen bland funktionärerna var.”
Premieringarna krävde enormt mycket administrativt förarbete ”Bara i Skaraborg kunde vi ha 500 hästar på fyra premieringsplatser, och alla hästar skulle läggas in manuellt i ett program, sedan skriva ut katalog och protokoll. Alla raser fick vara med, med eller utan att vara registrerade, det fanns inga pass på den tiden. Det roligaste av allt är ju själva premieringsdagen, att få genomföra examensdagen av allt förarbete och känna att allt flyter på och fungerar!”
”Ett roligt minne är en jättevarm sommarpremiering i Henån, när Morgan delar ut kritiken till det treåriga nordsvenska sto som gått etta i ringen och ägaren var så stolt och glad, sedan avslutar Morgan kritiken med ”..nästa år vill jag inte se dig i shorts!” Publiken fick sig ett gott skratt och många andra hästägare/visare rusade runt för att byta om från shorts till långbyxor.”
Funktionärerna har en enormt viktig roll på premieringen. ”Det är viktigt med ett bra gäng som helst består av samma folk, det skapar trygghet och ger bra resultat när alla vet vad de ska göra och allt flyter på. Jag har aldrig haft problem att hitta funktionärer, folk ringer och erbjuder sig att hjälpa till.” Ulla betonar vikten av att komma i tid, god mat och fika, glädje och gemenskap – att alla har roligt tillsammans! ”Det är viktigt att man som funktionär har ett gott humör och en förståelse för att alla hästägare är nervösa under premieringsdagen.”
”Jag har många härliga minnen från premieringen och det är jag så tacksam för och jag har fått träffa så många duktiga uppfödare och hästägare. Det är det roligaste arbete jag har haft!”
Foto: Bosse Andersson, Morgan Johnsson, Ulla Josefsson och Gittan Pettersson på premiering i Henån.
Med 26 års gediget arbete av att arrangera premieringar, så bad vi Ulla Josefsson berätta mer om den första (och värsta!) premieringsdagen.
”Den absolut värsta premieringsdagen var den första som jag arrangerade i Fägre, Töreboda år 1991. Det var då första året som Hushållningssällskapet övertog arbetet från Lantbruksnämnden med att administrera premieringarna i Skaraborg. Ingen visste knappt någonting och jag var ny i rollen, även fast jag hade visat hästar själv på premiering så var själva administrativa delen och arrangörsdelen ny. Någon tyckte att en husvagn kunde vara praktiskt att ha med på premieringen, vilket vi gjorde. Problemet var bara att det var hemskt trångt och bara en person kunde gå in i taget och det tog alldeles för lång tid. Vi fick därför ta med oss allt ut, och då ramlade bordet ihop. Allt som kunde gå fel, gick fel! Det var lösa fölungar överallt, och inte höll de sig intill stoet alls.
Det var även första gången jag träffade Morgan Johnsson och jag skulle vara sekreterare åt honom. Det första han säger är ”Jag har kört ut sekreterare förr som jag inte är nöjd med” och om jag var jättenervös innan så blev det ju inte bättre efter det. Jag hade sneglat på hur andra skrivit och tur var väl det. För sen sa Morgan som en kommentar ”Oengagerad skritt. Om du kan skriva det korrekt så klarar du provet!” och det kunde jag ju som tur var! Vi avslutade sedan dagen med ett ridprov, där ryttaren ramlade av och hästen kom lös. När jag åkte hem från premieringsdagen så tänkte jag att detta jobb blir inte långvarigt för min del… men det blev 26 år!”
Många lärdomar har det blivit genom åren, och Ulla berättar om den utveckling och regler som har utformats vartefter. Till exempel erfarenheten från första premieringsdagen med alla lösa fölungar, som ledde till att alla föl måste ledas eller sitta fast i stoet på premieringsplatsen. ”Jag har lärt mig längs vägen och har haft väldigt god hjälp av Morgan Johnsson, jag har diskuterat frågor med Skaraborgs läns hästavelsförening och resonerat oss fram till vad som fungerar utifrån erfarenheter.”
”Att arrangera premieringar är nog det roligaste jobb man kan ha!” poängterar Ulla bestämt.
Morgan Johnsson kommenterade på vårt första inlägg om Ulla "Ulla har lagt ner mycket mer jobb än vad många tror. Det krävdes ett oerhört engagemang för att se till att allt fungerade, både före, under och efter en premiering. Sådana som Ulla går inte att värdera tillräckligt!!! Stort TACK!!!"
Vi lyfter på hatten och håller med, tack för allt arbete och inte minst de trevliga tillbakablickarna du bjuder på Ulla.
Foto: Morgan Johnsson, Ulla Josefsson och Arne Josefsson från premiering i Dingle, Bohuslän.