Svenska Hästavelsförbundet 1985 - 2025
2025 är det 40 år sedan Svenska Hästavelsförbundet bildades vilket såklart måste uppmärksammas! År 1985 bildades SH och beviljades huvudmannaskapet för landets hästavel. Vad har hänt under de här åren? Välkomna att hänga med - 40 år för och med svensk hästavel med Svenska Hästavelsförbundet!
Är du nyfiken på något speciellt eller vill föreslå ett ämne eller en person du vill att vi ska lyfta? Tipsa oss gärna genom att mejla petra@svehast.se eller irene@svehast.se
Hela året kommer vi att presentera olika profiler med anknytning till SH - lär känna olika personer som arbetar eller har arbetat med att bevara, stärka och utveckla svensk hästavel!
Petra Alm verksamhetsledare på SH
Jenny Ejdestig kanslichef på SH
Einar Larsson första ordförande i SH
SH 40 år för och med svensk hästavel! Varför behövde SH bildas? Och hur fungerade egentligen administrationen, strukturen och ansvaret över svensk hästavel under de 20 åren innan SH bildades?
Det var skakigt kring hästfrågorna på 60-talet. På grund av mekaniseringen inom jord- och skogsbruk så såg man i 1963 års Hästutredning att landets hästbestånd minskar och att behovet av hästar fortsätter att sjunka. Vid det här laget hade Lantbruksstyrelsen haft ansvar för hästpremieringarna sedan Stuteriöverstyrelsen upphörde år 1934. 810 000:- hade under många år delats ut från anslaget ”Främjande av husdjursaveln” för hingsthållning, premiering och till avelsorganisationerna för stambokföring m.m.
Som en följd av Hästutredningen 1963 så tillsattes ”Statens Hästavelsnämnd” som skulle fungera som rådgivande organ för Lantbruksstyrelsen i hästfrågorna. Hästavelsnämnden bestod av sju ledamöter, varav tre från de tre stora avelsföreningarna: Ardennerföreningen, Avelsföreningen för Varmblodiga Hästen och Föreningen Nordsvenska Hästen. Det hade under en längre period varit svårt med arbetet kring hästfrågorna inom Lantbruksstyrelsen, med problem kring anslag och olik syn på avelsarbetets organisation då hästfrågorna inte var högt prioriterade.
Genom beslut i juni 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda statens stöd åt hästaveln. Kommittén antog namnet Hästutredningen.
Det fanns ett motstånd till hästfrågorna inom Lantbruksstyrelsen som bara ökade vartefter. Under 80-talet agerade Lantbruksstyrelsen utan Hästavelsnämndens vetskap, med att skicka ut en skrivelse ställd till ”Avelsföreningarna på hästområdet” Skrivelsen löd: ”Lantbruksstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp för att granska hästpremieringarnas mål och metoder. Arbetet kan betraktas som ett delegationsuppdrag från den s.k. hästutredningen. En huvudpunkt i arbetsgruppens direktiv är att Lantbruksverket skall till annan huvudman överlämna ansvaret för premieringarnas genomförande. Lantbruksstyrelsen skall dock kunna ha kvar tillsynsfunktionen”
Hästutredningens majoritetsförslag innebar att hästarna skulle lyftas ut från Lantbruksverket. Yttranden över utredningens förslag inkom till Jordbruksdepartementet från fler än 30 instanser, ledamöter reserverade sig och protestlistor inlämnades.
Det blev inte helt enligt förslaget, det blev mer omfattande ändå när beslutet togs. Staten frånsa sig därmed allt ansvar och inga pengar skulle tillfalla hästnäringen. En ny huvudmannaorganisation måste avelsföreningarna själva bygga upp, som senare ledde till bildandet av Svenska Hästavelsförbundet.
Foto: Uppvaktningen inför jordbruksminister Erik Holmqvist den 6 maj 1964 ut Föreningen Nordsvenska Hästen 75 år (1924-1999), Sven Dyrendahl.
Hur gick det till på premieringsplatserna förr, innan 1985 då SH bildades och övertog huvudmannaskapet och ansvaret över hästpremieringarna från staten? Kurt Larsson minns tillbaka, förutom att han i princip är uppvuxen på hästpremieringar så är han en engagerad man inom hästnäringen, framgångsrik uppfödare och med en lång erfarenhet som exteriördomare!
”När jag var liten så var det en premieringsplats i varannan socken, bönderna körde dit med sina hästar och det var en stor samlingspunkt. Ofta hade de pilsner med sig och blev lite runda under fötterna, så jag och min bror var nyfikna och tyckte att det var väldigt roligt att vara med. Inte minst då gubbarna gärna bjöd till så att vi fick glass, storstrutarna var stora på den tiden och vi kunde säkert få en 7-8st på en dag. Det var en upplevelse för en liten kille!”
Landet var indelat i premieringsdistrikt, respektive hushållningssällskap lämnade förslag på platser, som lantbruksstyrelsen sedan fastställde. Sommarpremieringarna ägde rum mellan 1 juni och 20 september. Alla hästraser fick inte visas fram på alla platser, det fanns reglerat var man fick (eller inte fick) visa fram vissa raser, exempelvis varmblodiga full- och halvblodshästar, ardennerhästar och nordsvenskar. Russ fick enbart visas på Gotland fram till 1961 och när de då även fick premieras på fastlandet (samtidigt som fjordhästar fick premieras) så tilldelades de endast en halv frisedel.
Premieringarna annonserades ut i tidningen, det gick att anmäla i förväg med en anmälningssedel men du kunde även komma till premieringsplatsen med din häst och anmälningssedel. Då satt en ofta en handläggare, som kallades vandringsrättare från Hushållningssällskapet och tog emot anmälan. Kataloger fanns inte alltid, men då de fanns så var de utformade på ungefär samma sätt som idag. Senare, på anmälningssedels ena del noterades och stämplades hästens mått och eventuellt tilldelad avelsvärdesklass. 1, 2 och 3 åriga ungston och äldre ston med föl vid sidan premierades. ”Det kostade ingenting att premiera hästar, utan du fick ju betalt för det”
På premieringarna utdelades det skådepenning, penningpris, avelsdiplom, frisedel och värdebokstav bland annat. Frisedel utdelades som uppmuntran till ägare av premierade ston, och överlämnades till hingsthållaren vid betäckning. Avelsdiplom tilldelades treåriga ston med synnerligen lovande egenskaper som avelsdjur: särskilt goda representanter för rasen med bra stam. Premieringarna var en folkfest och en samlingsplats under sommaren, det fanns en kultur och en inställning till att det var väldigt viktigt att premiera sina hästar. ”Jag minns när premieringarna höll på en hel vecka runt om i Halland, nu är det endast en sommarpremiering i Halland” berättar Kurt.
Inga protokoll eller poäng utdelades utan hästarna rangerades och blev placerade i ringen av premieringsförrättaren. Poängbedömning infördes först i slutet av 70-talet ”Jag hade varit på premieringar i 20 år innan poängbedömningen kom” berättar Kurt. Poängbedömning provades först på utställningar några år innan det infördes på premieringar. Premieringsförrättaren tog även emot stamboksavgiften från stoägaren. Kurt säger skämtsamt men med ett visst allvar i rösten: ”Premieringsförrättaren var nästan högre än prästen i socknen”
Stort tack Kurt för all din kunskap och att du så generöst delar med dig!
Bilden är från boken FNH 75 år med bildtexten: Premiering i Järnskog 1948. 100-120 hästar visades här på 1940-talet. Många tog ”fridag” skolorna hade ”skurlov”.